Ur ett annat perspektiv [SV]
Forum > Fanfiction > Ur ett annat perspektiv [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
Skrivet av liiiinneaa: ^ Aw ♥ Jag måste va med dig nån dag under min prao vecka! Då har jag för en gångs skull tid... Känner ni varandra irl? 26 sep, 2011 19:48 |
|
mican00
Elev |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av liiiinneaa: ^ Aw ♥ Jag måste va med dig nån dag under min prao vecka! Då har jag för en gångs skull tid... Känner ni varandra irl? dom är kompisar tror jag ![]()
26 sep, 2011 19:50 |
|
liiiinneaa
Elev |
Skrivet av mican00: Skrivet av Borttagen: Skrivet av liiiinneaa: ^ Aw ♥ Jag måste va med dig nån dag under min prao vecka! Då har jag för en gångs skull tid... Känner ni varandra irl? dom är kompisar tror jag Ja det gör vi, och ja det är vi! ^^ 26 sep, 2011 20:09 |
|
fdanielsson
Elev |
Linnea är min bästavän och vi går på samma skola så jaa vi känner varandra
26 sep, 2011 23:34 |
|
mine
Elev |
27 sep, 2011 17:58 |
|
liiiinneaa
Elev |
16. Lord Voldemort.
Det absolut första som Olive lade märke till var att hon stod på en kyrkogård. Men något mycket mer än så hann hon inte tänka. Det hade nämligen börjat flyga olikfärgare ljusstrålar genom luften så fort de hade stigit ut genom dimman, största delen av dem var gröna, vilket hon visste inte bådade gott. ''LAMSLÅ!'' skrek hon och en röd ljusstråle flög ut genom hennes trollstav och träffade närmaste person. Hon märkte att det var mycket mer folk än vad hon hade räknat med, det stod minst 20 personer uppradade bredvid varandra, och längst bak, bakom de allihop så kunde Olive se hur sina föräldrar hängde fritt i luften i något som måste vara osynliga trådar, eftersom att ingen av dem rörde en muskel. Plötsligt glömde hon bort allt om att hon faktiskt bara var en förstaårs elev, allt var de oförlåtliga förbannelserna innebar. Hon kände en ilska inom sig, som var värre än nånting hon tidigare hade skådat. Hon vred sin trollstav mot trollkarlen i mitten, som hon var säker på att han måste vara ledaren. ''CRUCIO!'' Men han var för snabb, han skickade utan ett ord iväg en lysande grön stråle mot henne, och deras förbannelser möttes i mitten, där det bildades en stor, lysande bolll. Plötsligt kändes det som om själva striden var lämnad utanför. Nu var det bara hon, och den där bleka, svarthåriga mannen. Olive kämpade vilt för att hålla kvar förbannelsen, hennes händer började vibrera kraftigare och kraftigare, hon såg hur den lysande bollen bara kom närmare och närmare hennes händer. Hon var nära att ge upp, varför så mycket besvär? Kunde hon inte bara ge upp, och dö? Alla känslor som hade funnits inom henne de senaste veckorna öppnade sig plötsligt. Hennes föräldrar, hjälplöshet, gråt, sorg, Will. Än en gång kokade samma ilska upp inom henne, ilskan som för en sekund sen höll på att avta. Den magiska ljusbollen började åter gå tillbaka mot mitten, med all kraft hon hade inom sig så tvingade hon bollen vidare mot mannen. Hon såg hur en liten gnutta panik började spridas i ansiktet på honom, bara väldigt lite, men dock. Det gjorde henne starkare. Trollstaven var nu bara nån centimeter från hans trollstav, från Voldemorts trollstav, och utan förvarning så nuddade den. Mannen föll ihop på marken, där han utan minsta ljud bara låg och vred sig. Hon kunde känna hur makten omslöt henne, han var nu under hennes kontroll. Hon såg upp, och lade märke till att alla de människor som hade stått runt omkring då de kom dit var borta, Dumbledore var nu i full färd med att stå framför hennes föräldrar och mumla förbannelser. Hon kunde se att repen nu var borta, för det stod nu på marken och pratade snabbt med Dumbledore samtidigt som deras blickar vandrade iväg mot Olive som fortfarande var upptagen med att hålla förbannelsen vid liv. ''Olive! Den dova stämman hade kommit ifrån hennes far, som nu kom springande mot henne tillsammans med hennes mor och Dumbledore. '' Du är jätteduktig gumman! Du måste bara försöka att hålla kvar kontrollen tills vi samlat alla igen och kan ta oss härifrån, förstår du'' den här gången var det hennes mamma som talade. Olive nickade. Det var så skönt att återigen få höra deras röster. Nu kom även resten av gruppen springandes mot dem, och när de kom fram så skyndade de sig att ställa sig i en ring, precis som de hade gjort när de åkte dit, och nu var det bara Olive som saknades. ''Olive, släpp nu.'' sa Dumbledore med en hes röst. Hon gjorde som han sa, och i samma sekund som hon hade skyndat sig att ta tag i sina föräldrars händer, så löstes hela platsen upp. Usch! Fy! Blä vilket dåligt kapitel Blev väldigt missnöjd med detta! Men det får duga helt enkelt. Får väl försöka skriva bättre än vanligt nästa gång. 27 sep, 2011 18:47
Detta inlägg ändrades senast 2011-09-28 kl. 11:30
|
|
mine
Elev |
27 sep, 2011 19:02 |
|
Bombarda
Elev |
dåligt kapitel? det kan du glömma! det var ju as bra!!
Kärlek till alla! 27 sep, 2011 19:11 |
|
mugglis1
Elev |
meer!
Gryffindor <3 27 sep, 2011 21:31 |
|
Borttagen
|
DÅLIGT KAPITEL!?
Det var ju så ***** bra att man... Äsch, det var bra!!! ♥♥♥♥♥♥ 28 sep, 2011 06:53 |
Du får inte svara på den här tråden.



Mugglarportalen