prs yehet & kkaebsong

"Julian.. Jag sa att jag ville vara ifred," mumlar Joshua när han hör dörren öppnas på nytt. Dock ångrar han sig så fort han hör rösten. Hjärtat gör ont när sextonåringen öppnar sina ögon, möter Zihaos blick. Bara synen av den äldre får tårarna att hota med att tränga sig förbi. Läpparna börjar darra, sitter i tystnad helt stum. Joshua har lust att kasta alla sina saker på Zihao, men han är alldeles för utmattad för det. Istället vänder han sig om, drar täcket över ansiktet och låter sig själv gråta gömnt. "Gå," är det enda han får ut.

”Nej”, svarade Zihao bestämt och satte sig ner på sängkanten. Han tittade ner på sina händer ett slag innan han började dra i täcket som Joshua gömt sig under.
”Jag vet vad det såg ut som, men det var inte jag”, förklarade han försiktigt och såg olycklig ut. ”Det var din nedrans bror.” Sanningen lät extremt konstig, men det var bättre att lägga fram alla korten på bordet.

Joshua försöker att dra till sig täcket igen, men då Zihao är en hel del starkare misslyckas han. Sextonåringen begraver ansiktet i kudden. Får inte in orden den äldre säger.
"Varför nöjer du dig inte bara? Jag fattar att jag är helt jävla patetisk, varför behövde du gå så långt för att förstöra mig?" Mumlar han och ser tillslut upp på den längre eleven. "Du fick mig verkligen att tro att du gillade mig. Grattis."

Joshuas ord smärtade Zihao något alldeles förskräckligt och han kände själv hur tårarna hotade med att börja spruta.
”Det var inte jag”, upprepade han ännu en gång. ”Och jag tycker om dig, jag skulle aldrig göra någonting för att såra dig med mening”, fortsatte han tyst och torkade bort tårarna som trots hans försök att hindra dem, börjat rinna nerför kinderna. ”Jag betedde mig riktigt dåligt imorse, förlåt..”

Tårarna över den andres kinder känns genuina, som att Zihao talar sanning. Joshua låter blicken vila på sen äldre, snörvlar tyst till och drar händerna över sina våta kinder för att torka bort dem.
"Ja, det gjorde du," viskar sextonåringen och kramar om sina ben, gömmer ansiktet mellan knäna för att gömma sin röda näsa och röda kinder. "Gjorde Samuel det? Varför då?" Joshua röst hakar upp sig, sväljer. Att hans bror gjort något sånt är bara konstigt.

Zihao skakade lite på huvudet, då han själv inte riktigt förstod hur Samuel tänkt. Onekligen tyckte han verkligen inte om Slytherin eleven, men att göra någonting sådant gentemot sin egen bror? Det var på gränsen till sjukt.
"Jag vet inte", erkände han och blickade ut genom fönstret där himlen var alldeles klar. "Han tycker inte om mig och är väl rädd att jag ska göra precis det han själv iscensatte." Han slet av sig filten den jämnåriga gett honom och torkade ännu en gång bort tårarna som fortsatte strömma nerför de bleka kinderna.

Joshua ser på den äldre med hakan mot knäna. Ögonen sprängfyllda.
"Menar du det, att det inte var du?" Om sextonåringen tror på det, och Zihao ljuger, kommer han bara bli ännu mer sårad än nu. "Samuel har alltid varit överbeskyddande. Det här är dock det största och elakaste han gjort än så länge."

”Jag har legat under täcket i sjukhusflygeln hela dagen och haft lust att riva av mig skinnet, så ja, jag är ganska säker på att det inte var jag”, sade Zihao och rös till när han kom och tänka på allt som skett tidigare under dagen. Han sneglade lite mot Joshua innan han genast vände bort blicken, oförmögen att avgöra om sextonåringen fortfarande hatade honom eller inte.

Joshua nickar lätt, drar händerna frustrerat genom håret.
"Okej.." viskar sextonåringen och vänder blicken från Zihao till den lilla katten. Tystnaden kväver rummet, kommer som en vind. "Ångrar du dig? Orden menar jag?" Joshua låter sin hand röra Mimmis päls. "Ha r inte ätit, jag borde väl inte träffa dig?"

Zihao bet sig i läppen och tittade skamset ner på sina händer, för att sedan vända sig mot Joshua med ett snett leende på läpparna.
”Vill du veta någonting? Jag har inte heller ätit”, mumlade han, utan att påpeka hur länge det var sedan den andra ätit sist. Den diskussionen kunde vänta till någon annan gång, då den troligen ändå skulle resultera i gräl om han tog upp det nu.