Hp, lärare och elev (prs)

Poppy såg på henne och knöt nävarna och sa.
- Varför skulle någon bry sig om den fegisen?

Snape satt på stenen och gungade fram och tillbaka och försökte lugna ner sitt skenande hjärta.

" Säg inte så" sa Julia argt och såg på Poppy.

Poppy såg på henne och sa.
- Varför skulle vi inte göra det, han dödade professor Dumbledore kallblodigt.
Men om du nu måste veta så såg det ut som om han spöktransfererade sig någonstans i skogen utanför.
Men vi har inte tid att bry oss om en förrädare.

" Sev ville för i helvete inte göra det" sa Julia argt och reste sig upp men det svartnade för hennes ögon direkt då hon reste sig upp för snabbt.

Poppy suckade och fångade upp henne och sa.
- Idiotiska flicka, förvirrad och kan inte tänka klart.

" Rör mig inte" muttrade Julia ilsket.

Poppy såg på henne och släppte henne och sa.
- Och var skulle du gå då om jag får fråga?
Du kan inte bekämpa dödsätare om du knappt kan stå upp.

" Jag ska hitta Sev" sa Julia.

Poppy suckade och sa.
- Ingen kommer att följa med dig, ingen kommer att leta efter den förrädaren.


Snape kunde inte sitta stilla längre och visste inte när Voldemort skulle kalla honom men ju snabbare desso bättre.
Han började dock gå fram och tillbaka i skogen och suckade och undrade hur det gått för Julia.

" Sev är ingen förrädare om du bara visste sanningen skulle du för i helvete inte se honom som en förrädare" sa Julia.

" Julia lugna dig" sa Neville och fick henne att sätta sig ner igen.