Allmänt rollspel! {HP}

Ethan drog sig lite åt sidan för att Adeleine och mannen som kommit skulle få plats brevid henne. Han kände igen personen, men han var så trött att han inte kunde placera vem det var.

Adeleine nickade. "Jag är okej, pappa", mumlade hon.
"Då tycker jag att det är dags att ni tar er tillbaka till Hogwarts", suckade han. "Var försiktig, älskling. Jag vet inte vad jag hade gjort om du eller Jane skadade er."

*Spolar*

De hade insisterat på att hennes pappa inte behövde följa med, så nu var de alla trygga inom fideliusbesvärjelsens gränser. En brasa sprakade i det lilla vardagsrummet, och Adeleine satt med kinden lutad mot Ethans axel. Det var konstigt hur hela händelsen hade fört dem närmare varandra. Adeleine kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre, och snart hade hon somnat, trots att hon egentligen borde vara i hennes säng i gryffindors sovsal. Men det var ingen som brydde sig om det nu.

Ethan kände hur Adeleines huvud sakta blev tyngre mot hans axel och hennes lugna andetag fick honom att bli sömnig. Dagens händelser hade varit hemska, särskilt för henne och han hoppades för hennes skull att hon skulle sova bra. Sprakandet från elden fick honom att tillslut somna med armen om Adeleine.

Cassandra satt i en fotölj i stugan och kollade sig trött omkring. Adeleine hade somnat med huvudet på Ethans sovande axel och hon log åt dem. Även om hon själv knappt tolererade Ethan så var hon villig att göra det om han gjorde Adeleine lycklig. Även fast brasan var igång i rummet kände hon sig fruktansvärt kall och huttrade till.

Anthony gäspade lågt och lämnade köket för att gå in i vardagsrummet istället. Han höll två tekoppar i handen, och hans blick fastnade på Cassandras ljusa hår där hon satt i fåtöljen. Han gick långsamt fram till henne och sträckte fram den ena tekoppen mot henne. "Här, du behöver nog det", menade han, med ett svagt leende.

Cassandra log och mumlade ett hastigt "tack" till Anthony. Hon visste inte riktigt vad det var med honom, men han gjorde henne alldeles varm i hela kroppen bara av att vara i närheten. "Sätt dig, om du vill alltså", sa hon sedan och makade åt sig så att det fanns plats i den stora fotöljen.

Rachel kröp upp i fåtöljen och stirrade på flammorna, som distraherande virvlade i den öppna spisen. Hon var trött, men efter dagens händelser var det svårt att somna. Tankarna galopperade runt i hennes hjärna som en arg flock kentaurer och hon kunde omöjligt tänka på en specifik sak.

Anthony log och satte sig bredvid Cassandra i fåtöljen. Han såg ut över rummet, och fick syn på Ethan som låg och sov i en soffa. Adeleine låg tätt intill honom med kinden mot hans bröstkorg. Ethans ena hand låg gömd i hennes eldröda hår. Anthony log. De var väldigt söta tillsammans.

Cassandra rös när Anthonys ben nuddade hennes när han satte sig ned. Hon tog en klunk av hennes te och ryckte till när hon kände en brännande smärta på hennes tunga. Hon drog koppen ifrån hennes fylliga läppar och mumlade "det är bränhett". Hon blåste lite på teet samtidigt som hon mumlade en kylande besvärjelse och när teet var lite svalare drack hon innehållet väldigt snabbt. En varm känsla spred sig inom henne och hon log ännu en gång tacksamt mot Anthony.

Anthony log trött mot Cassandra och tog en klunk av teet. Värmen från drycken värmde honom, och suddade nästan bort allt som hade hänt förut ur hans huvud. Han gäspade lågt.