D.A:s rollspel

Jag ställde mig upp när Draco släppte mig och kastade en skydds besvärjelse runt honom. Efter det så kastade jag andra skydds besvärjelser på de andra fallna och påminde mig själv att se om jag kunde hjälpa alla de andra så fort som möjligt . När jag var klar med alla skyddsbesvärjelser så kände jag plötsligt en smärtaI ryggen som visade sig va en alf som skurit mig med sitt svärd. Jag vände mig snabbt om.
-confringo! Sa jag snabbt och använde samma formler på några till alfer.

Jag kunde äntligen se skepnaden. Joe! Jag ropade tack, men min röst förvandlades till ett pip när jag såg en alf skura honom i ryggen. Jag rös och ville skrika men lungorna tillät mig inte. Jag klarade inte av att strida men kunde beskydda mig själv. Plötsligt satt Draco brevid mig och log. Jag log försiktigt tillbaka.

Jag stönar. En röst viskar till mig i mitt huvud. Släpp taget...
Jag skriker. Hur? Det finns inget för mig här. Draco har Joe nu... Det är okej att ge upp.

Min blick var suddig, men jag ville hjälpa till.
"Okej, det kommer bli bra, det är snart över," sa jag lugnt till Rubin.
Hon nickade och jag nickade tillbaka.
Sen sprang som på dallriga ben till Hermione.
"Snälla, Hermione,"
Jag grät.
"För min skull, jag vet att jag inte har förtjänat det, men snälla,"
Jag la mitt huvud mot hennes övre bröstkorg.

Jag kollar runt rummet och ser att Hermione ser värst ut och springer dit.
-Hermione snälla kämpa emot, snälla!, säger jag medans jag försöker komma på någon helande formel.
-Episkey! Sa jag men det hjälte inte så mycket som jag hade hoppats.
Jag kom på att om jag kanske säger den fler gånger så kanske det funkar.
-episkey, episkey,episkey, episkey! Formlerna tog mer och mer energi men det spelade ingen roll för tillfället.

Hermione var sårad såg jag, men hon var vid medvetandet. Jag kände lättnad. Men hur skulle vi överleva? Svar: Fly.
Det var det ända jag kunde komma på.

"Joe, det måste funka. Hon får inte dö!" grät jag.

- ja-jag vet, svarade jag tyst och fortsatte att säga formeln tills det kändes som om jag skulle svimma då började jag bli osäker om jag skulle fortsätta men jag fortsatte några gånger till.

"Hermione," sa jag tyst flera gånger.
"Du får inte! Du är min syster, du betyder allt för mig, och ingen kan ersätta dig, du är det bästa jag har," grät jag.

Andas.Andas nu!! Tänker jag. Kom tillbaka. Du är en idiot Hermione. Kom tillbaks. Nu... Jag öppnar ögonen i små springor. Lev. Kom tillbaka till livet. Det finns mycket kvar att uträtta.