The one that got away

Andrews andning blev sakta tyngre medan de var så nära varandra. Han smekte henne över håret och såg in i hennes ögon. Tillslut kunde han inte hålla sig och lutade sig fram den sista biten och lät sina läppar försiktigt röra vid henns.

Någon form av rädsla tycktes skumma i hennes ögon, men hon drog sig inte undan denna gång. Hon lät sina läppar möta hans och slöt ögonen lätt.

Andrew tänkte dra sig undan ifall hon gjorde något men hon drog sig inte undan så han fortsatte. Han slöt ögonen han med och la handen bakom hennes nacke och tryckte henne närmare och kysste henne ivrigare.

Saphira besvarade men då han blev alltför ivrig la hon händerna mot hans bröst och drog sig undan. Hennes ögon tindrade och hon log, men hon vågade inte gå snabbt fram, orkade inte.

Andrew andades häftigt då hon drog undan och log svagt. Han kramade om henne och smekte hennes ansikte med en hand men sa inget, bara väntade.

Saphira bara log och lutade sig mot honom. Hon gillade det och det var just det som var skrämmande. Det var skrämmande att hon kände något.

Andrew kramade om henne och satte läpparna mot hennes öra. "Jag har inte älskat någon på lång tid. Du är den första på år".

Saphira log mjukt och slöt ögonen, det var fina ord, vackra, men hon visste inte vad hon skulle säga om det.
"Är jag?" sa hon och mötte hans blick.

Andrew nickade sakta. "Ja, du är perfekt för mig" mumlade han och begravde ansiktet mot hennes nacke. Det var varmt där. "Utan dig hade jag hoppat av bron idag....".

Vid hans ord tog hon hårt tag i honom.
"Det får du inte, inte igen, gör du det kommer jag efter." kved hon fram innan hon åter fick en hostattack och vände sig från honom.
"Jag orkar inte leva utan dig." fick hon fram då hon lugnat sig.