Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jacks handbojor föll till marken då en vakt låste upp dem och han gjorde inget öfren alla var borta. Sakta tog han sig fram till Sabina, men gjorde inget mer än så. Han darrade lätt och gned sakta sina handleder.

Sabina vågade sig tillslut närmare honom då hennes farbror var borta. Han var så mager, så tärd, hemskt, hon såg på honom, men sa inget, rörde sig knappt.

Jack sa inget heller först utan bara såg på henne med trötta ögon. Hon var mager och liten, bruten hon med. Tillslut sa han med hes röst "Goddag miss".

Sabina såg på honom med förtvivlan i blicken.
"Inte miss, snälla Jack, inte miss." bad hon med ögonen i förtvivlan och kom närmare honom.

Jack såg ner i marken. "Jo miss...Det har din farbror gjort klart" mumlade han. Han hade kommit själv ibland och torterat honom. Fått honom prata om Sabina och då slagit honom för att han sagt hennes namn.

"Nej." sa Sabina och rörde försiktigt, nästan fjäderlätt vid hans axel. En ring glänste på hennes finger, en ring, hon var gift.

Jack kände beröringen och såg upp igen och såg ringen. Även fast han redan visste smärtade det i honom. De skulle aldrig kunna vara med varandra igen. "Du måste ta dig härifrån miss, försöka fly" mumlade han och tog försiktigt hennes hand.

"Inte utan dig, då dör jag hellre." sa hon lågt och kramade hans hand utan den vanliga kraften. Hon såg på honom med matta ögon utan hopp.
"Jag är ledsen att jag drog dig in i detta." sa hon slutligen och smekte sakta hans kind.

Jack skrattade utan glädje. "Jag vill dö...Jag har inget kvar att leva för, du är här och om du inte tänker fly...". Han tystnade och lutade ansiktet mot hennes hand. "Det är inte ert fel":

"Jag kan inte heller." sa hon och visade kring halsen. Ett tunt metallstycke i guld fanns där och i den var i kopplad en lång tunn guldkedja som löpte från tronen, den var lång idag och det var hon tacksam för.
"Det är mitt fel, jag skulle inte börjat tala med dig. Han gör det för att komma åt mig." sa hon enkelt.