Flygande giraffer!

Rachel såg förvånad ut. "Gör du? Alla har bara sagt att lockar är till för rikemansfolk...Vill man inte verka prålig ska man ha rakt" mumlade hon. Det var det hon blivit tillsagd och därför hon försökt kamma sitt hår.
Hon lutade sig tillbaka och lät Elionora hålla på med hennes hår och såg förundrat på hur hon förändrade det. Då hon var klar, med skor och smycken på kunde hon inte låta bli att krama om Elionora. "Tusen tack! Jag har aldrig känt mig såhär fin" skrattade hon innan hon satte Elionora i stolen. "Hur vill du ha ditt hår?".

"Jag tillhör det så kallade rikemansfolket. Sen varför borde inte alla få ha det? Allt som är vackert borde alla få ha." sa hon och besvarade kramen innan hon satte sig.
"Klippa av det hel helst." sa Elionora med ett snett leende. Hon var trött på det långa röda håret som var mycket vackert och tjockt.
"Men bestäm du, det blir säkert vackert." sa hon vänligt.

"Jag vet, men jag är inte det, jag är bara en tjänare" sa Rachel och nickade sakta och började fixa med Elionoras hår. Hon gjorde en halvt inbakad bulle, med både hår fäst vid huvudet och samtidigt hängde det ner lockar av håret. "Är du nöjd?" undrade hon. Det fanns nog itne mycket mer hon kunde göra nu.

"Du är mer än en tjänare, glöm aldrig det." sa Elionora allvarligt och log sedan.
"Det är vackert, tack." log hon och tog på sig smycken och skor.
"Då går vi då." sa Elionora och öppnade dörren så de kom ut.

Elionora log svagt, var hon verkligen mer än en tjänare? Hon hade alltid varit det. "Så lite så" log hon sedan och gick ut. Nu var hon nervös, hon hade aldrig varit på en bal. Tänk om hon fick dansa med någon? Men vem skulle bjuda upp henne?
De kom fram till salen där allt redan var igång, en hel del dansade men alla blickar verkade hamna på dem då de kom in.
Fram från en klunga kom Mattias med ett stort leende på läpparna, han var klädd i kavaj och hade gjort sig fin han med. "My lady" log han och tog Elionoras hand och kysste den mjukt.
Rachel såg efter David utan att tänka på det, hon ville säga hej innan han blev upptagen med att dansa.

"Bjuder inte David upp dig, gör det själv." sa Elionora och blinkade åt henne innan hon neg och försvann med Mattias. Festen var till hennes ära, att hon blev ett år närmre döden eller något.
Men Elionora hade inte behövt oroa sig, strax kom David och såg uppskattande på henne.
"Du är vacker, my lady." sa han med en lika bugning som sin far och tog hennes hand.
"Får jag bjuda på en dans?" sa han leende.

Rachel log svagt mot Elionora och Mattias men sa inget. Hon skulle aldrig våga bjuda upp någon! Men hon hann knappt se sig om fören David kom. Hon såg lite blygt på honom först och rodnade. "Tack...Du är stilig" sa hon och nickade sedan leende. "Gärna".
Hon la sin hand på hans axel och väntade på att han skulle lägga sin andra hand om hennes midja, såsom männen oftast gjorde. Hon hade fått lära sig att dansa förut. Men nu tänkte hon inte så mycket på att hon skulle dansa, bara hur nära hon stod David. Hon såg upp på honom och log stort. "Det är tack vare din mamma, jag fick klänningen av henne och hon gav mig mycket hjälp".

Mattas bugade lätt för Elionora då de var en bit ifrån. "Min kära fru" log han och kysst henne lätt. "Får jag lov?". Han tog hennes hand igen och log stort.

"Det är väl inte enbart hennes förtjänst? En vacker blomma blir vackrare med rikare kronblad." sa han poetiskt och började föra henne i dansen, han hade inte ögonen för någon annan än Rachel.

Elionora log och neg till svar innan hon lade händerna där sig bör och dansen började.
"Så vad tror du om Rachel?" frågar hon sin man under dansen.

Rachel skrattade lätt åt hans ord, mest av genans. Tyckte han verkligen så? "En del är hennes förtjänst i alla fall" sa hon tillslut och log svagt och var sedan tyst en stund och koncentrerade sig på dansen. Efter ett tag tystnade musiken en stund som indikerade att denna dans var slut.
Rachel stannade upp och log. "Jag antar att du vill dansa med fler, men det var väldigt trevligt David" sa hon och började sakta gå mot ett förfriskningsbord med mat och annat.

Mattias förde runt Elionora på golvet och log mot henne. "Rachel?" mumlade han sedan och såg mot henne och David. "Hon är en bra flicka, snäll och med huvudet på skaft, jag hoppas bara hon gör rätt val".

David suckade men gjorde så, det var en hel del adelsdamer och han ansåg att de alla kunde få en dans för artighetens skull. De var alla så lättfärdiga, inte alls den klass och intelligens den mer outbildade Rachel ägde.

Elionora nickade och log då dansen slutade.
"Ja, jag har inget emot att få henne som svärdotter. Sen lär det bli spännande barn med tanke på båda deras krafter." fnissar hon förtjust åt tanken.