(ORP) Hide, run, survive

Marbelle
Jag ser att hon mår dåligt och kramar henne försiktigt.
- Jodå, det är okej.

Olivia:
Jag besvarar hennes kram, och känner hur tårarna rinner.
"Minns du något av vad som hände innan vi hamnade i källaren?", frågar jag henne tyst.

Marbelle
- Ja, jag hade en bästa vän, Max. Säger jag tyst. Jag undrar ofta var han är. När jag uttalar de sista orden är det som om det går upp ett ljus för mig.
- Tänk om... Säger jag. Tänk om vi är döda, och det är därför vi har kommit hit? Jag menar, människor kommer till himlen. Människor krigar. Människor borde ju logiskt sett förstöra himlen också.

Ellie:
Lämnad ensam kvar.. Igen. Jag skulle visst aldrig räddat henne, jag skulle bara låtit mig rulla vidare och in i en vass, stor tagg. Rakt genom bärgat, helst. Fast det skulle endå göra mer ont mentalt när jag tänker efter. Suckar och tittar på Miyako.
"Nej, du stannar"
Vet inte om jag ska fortsätta gå eller komma upp.
Jag änder blicken mot Cate. Vad ska vi göra..?

Olivia:
Jag nickar stumt.
"Jag hade en familj. Mina föräldrar blev dödade först", börjar jag, "sen min syster."
Jag stoppar händerna i fickan, och känner något hårt. Mina fingrar smeker försiktigt föremålet innan jag tar upp det. Det är ett halsband, som är format som ett hjärta. Jag öppnar det förskitigt, och ser en liten bild av min syster. Hennes blonda lockar och ljusblåa ögon. Sen tittar jag på Marbelle. Och så får jag en idé. Jag tar ut bilden av Hannah, och sträcker fram halsbandet till Marbelle.
"Här, du får det", säger jag och ler.

Marbelle
Jag ler mot henne.
- TAck så väldigt, väldigt mycket, Olivia. Jag ler. Idén om att vi kanske är i himlen - en förstörd himmel - har etsat sig fast och jag kan inte sluta tänka på den. Ändå minns jag de andra.
- Ellie? Cate? Miyako? Skriker jag.

Cate:
"Vad är det?", säger jag och går till dem.

Olivia:
Jag tar Marbelles hand, och haltar fram till kanten av stupet. Där nere är Ellie och Miyako. Jag vänder mig mot Marbelle.
"Ska vi vänta på dem, eller gå ner igen?", frågar jag henne.

Ellie:
Ser en liten bäck rinna en bit bort.
Går dit och tar av mig klänningen/tröjan.
Börjar skölja det långa, men inte djupa såret i ryggen.
Elsa.. Varför lämnade hon mig? Jag orkar inte hålla inne mina hemlisar, men kan inte riktigt berätta det för någon.

((Ellie needs a hugg :c ))

( I think everyone needs a hug XD )

Miyako:
Jag sätter mig ner och tänker. Jag släpper ut mitt långa rödbruna hår och tar av mig skinn jackan så att jag bara har ett linne på mig. Det är kallt men skönt och jag låter tankarna flyga iväg som dem vill.
" Tänk om man ändå kunde veta varför vi hamnade i källaren från börja ?" Jag skakar på huvudet och byter bort dem hemska tankarna mot vackra och fina minnen dem är få men viktiga för mig.
Som när jag fick min hund eller när jag och hon var på dem långa promenaderna och... När jag tänker efter är det dem enda lyckliga minnen jag har.
Jag gråter en skvätt och sätter mig på kanten av stupet och dinglar med benen.