Tredje Världskriget

"Eh.....byxor tror jag eller något liknande, inte klänning." svarar Nike sammarbetsvilligt, än var det inga svåra frågor, sådana som berörde hennes förflutna vilket hon var bekväm vid.

Akhiti tänkte efter.
"Gröna byxor ska vi skaffa di då... Men en sista fråga. Är det där din videokamera?" Frågade hon och pekade på en kamra som satt i ett övre hörn.
Lampan blinkade rött så det var tydligt att den spelade in.

Nike stirrade på henne.
"Det menade jag inte att du behövde." sa hon en aningen brydd om det hade låtit så. Sedan såg hon mot kameran som tydligt spelade in dem.
"Kanske, de vill nog ge mig en välkomstpresent eftersom jag är så underbar." flinade hon mot Akhiti glad att de inte sagt något som kunde användas mot dem eller hennes far som verkade vara en trevlig man.

Akhiti kollade på Nike.
"Tja, dem är inte bra på att gömma kameran i alla fall. Ska vi ät något?" Säger hon och går mot dörren. Den öppnas inte.
Hon rycker i handtaget flera gånger.
"Hey, den öppnas inte!" Utbrister hon ilsket.

"Märker det." svarar Nike ovanligt lugnt då hon redan uppräckt det innan då Akhiti träffade sin fader.
"Ska jag lirka upp låset så vi får mat eller ska vi snällt vänta?" frågar hon vänligt och ställer sig vid Akhiti.

Akhiti hånlog och kollade på Nike.
"Du har verkligen bara varit i småstäder, eller hur? Det här är ett modernt lås!" Retar hon.
"Vi får vänta heltenkelt, jag vet inte vart köket är ändå." Säger hon och kastar sig på sängen och börjar rota i sin väska. Hon får fram sitt block och börjar skriva med Hireoglyfer.

"Jag vet." svarar Nike med en mördande blick på henne. Hon hade gjort det förr, snott från soldaters mat och läkeförråd, från staden med. Men var det så att hon inte ville så inte tänkte Nike göra det inte.
Hon lägger sig på sin säng och ser uttråkat upp i taket.

Akhtit gjorde en sida av symboler med mycket detaljer och var helt inne i sitt skrivande/tecknande.
Hon märkte inte ens när mat på två brickor kom igenom en lucka.

Nike såg det däremot och fnös irriterat.
"Så vi är inte bättre än hundar nu?" muttrade hon och knuffade till Akhiti.
"Här." säger hon och räcker över en av brickorna innan hon sätter sig på sin egen säng.

Akhiti tappar sitt block och kollar ner på maten.
"Tack." Hon ler men rösten är svag.