Prs(Dragon Fantasy)

Uriah skrattade, Mina hade verkligen humor, även om hon kanske inte ville erkänna det själv.
Hans blick mörknade då han såg märket. Han lade försiktigt sin hand på och försökte hela det, men hans kraft stöttes bara bort. "Jag förstår inte.....Min kraft verkar inte på den...Är du säker på att du inte minns vem eller vad som gjorde det?"

Mina ryckte till av smärta och bet ihop då han försökte hela det. Det kändes än värre men avtog så småningom.
"Jag vet inte, jag försöker, minns inte, allt är svart." säger hon och rynkar pannan i koncentration.

Uriah suckade. "Okej. Vi får lista ut det, men senare, då du är bättre."
Han lekte med Minas händer i sina.

Mina nickade, "Vi kan ge oss av imorgon om ni orkar vänta. Annars får vi gå nu." sa hon och gjorde en ansatts att ta sig upp fast hon enbart blev blekare.

Uriah tryckte bestämt ner Mina i sängen. "Vi åker när du är helt frisk, okej?"

"Nej, det tar för mycket tid på uppdraget." protesterade Mina men la sig åter trött ner i sängen.

"Det spelar ingen roll, du ska bli frisk." sa Uriah bestämt. Han tänkte inte låta henne gå runt sjuk. Han log snett mot henne och kysste henne lätt. "Jag stannar här, okej?"

Mina muttrade något men hennes min blev mjukare då han kysste henne.
"Okej." sa hon och tog hans hand hon ville inte kyssa honom om hon skulle smitta honom.
"Du Uriah?....." hon försökte minnas men då sved det till igen i märket och hon grimaserade av smärta.
"Är du min?" frågar hon eftersom hon visste att någon sagt att han var någon annans.

Uriah nickade, nöjd över att Mina slutade protestera tillslut. Han kramade Minas hand och log. "Mm?" sa han frånvarande. Han väcktes ur sina tankar då han hörde frågan. Förvånat såg han på Mina. "Ja! Vid Apollon, ja!"

Mina rynkade åter på pannan och det smärtade mer än någonsin att hon krampaktigt höll hårt i hans hand. Hon försökte minnas men märket hindrade henne.
"Sonjas?" var det enda hon fick fram innan hon svimmade.