Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona drog ett djupt andetag och satte sig på en bänk i trädgården. Det var fint ute, kallt men fint. Hon fick plötsligt syn på Niel vid stallet och reste sig igen. Hon började gå dit. "Sov du gott?" frågade hon honom leende.

Niel nickade och rodnade lätt, han hade somnat i badbaljan, vilken skam..."Hur är det med Milena? Jag sa åt henne förut att gå till rummet."

"Hon var kvar i matsalen, jag pratade lite med henne". Hon log lite. "Jag vill vara vän med henne...Om hon betyder så mucket för dig" mumlade hon och gav honom en lätt kyss på kinden.

Niel log lite, lite större. "Så bra." mumlar han lättsamt innan han går in i en box och klappar sin häst.

Mona gick fram till hästen hon ridit pp och strök den mellan öronen. "Sen...alla andra kvällar nu" började hon. "Måste jag roa andra?" frågade hon oroligt.

Niel såg upp på Mona. "Nä, varför?" frågade han misstänksamt.

Mona suckade lättat ut. "Bra...för jag vill inte roa dem, kungen var rätt hård mo mig..." Hon vek undan med blicken.

Niel såg allvarligt på Mona, tog tag i hennes arm och drog med henne till sitt rum. "Vart skadade han dig?" frågade han med stenhård röst och såg likgiltigt på Mona. Han borde ha tänkt på det i badet, hur kunde han vara så dum?

Mona började darra. Hon la händerna i sitt knä. "Det är sd vårt att säga exakt var...Lite överallt...Men mest inuti mig". Med dem orden kom hon på en viktig sak. Hon tog fram lådan med örterna och svalde lite av dem.

Niel knöt nävarna och såg ut genom fönstret. Fan att det skulle vara så här! "Visa. Nu." sa han sammanbitet. Mona skulle inte komma undan, Niel skulle göra allt han kunde för att hjälpa.