Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Han följde efter henne och tittade på Cedric innan dem gick. Han lyssnade på henne och svarade.
''Ja.''

"Jag tror jag vill." Hon såg på honom. "med dig." Hon lutade sig mot honom. "jag struntar i vad folk säger."

Johannes stannade. Han visste inte vad han skulle säga. Han var bunden till den här herrgården. Alla hans förfäder sedan hans farfars farfars far (i vilket tre av dem fortfarande var vid liv) hade bot där och jobbat som tjänare. Han var den första fria. Men vad hade hans far känt och vad hade hans far sagt om han inte var död.
''J-jag vet inte. M-min släkt har bot här i hela sitt liv. M-men... Jag tror... Jag tror att jag ändå vill.''

"Du älskar mig jag ser det på dig." Hon såg på honom och tog hans händer. "Jag älskar dig och du är min ängel."

"Jag säger samma sak om dig. Du är den som får mig att gå upp på morgonen."
Han tänkte. Hon hade rätt. Han älskade henne mycket.
"Vänta."
Han hade läst något i ett biblotek. Den kanske kunde finnas i herrgårds biblotek.

Hon såg på honom och tog hans ansikte i sina händer och kysste hans panna.
"Så"

Han kysste hennes huvud och började springa mot bibloteket.
"Vänta här."
Han kom tillbaka strax eftter att han gått. Han hade klart inte hittat det han letat efter. Han kramade om henne och sa.
"Jag... Följer med dig. Men vad ska hända med Cedric?"

"Att vi ska åka till jorden?" Hon skakade på huvudet. "Nej jag vill inte längre." Hon tog hans händer.

Han andades ut och kramade om henne.
"Tackar så mycket. Jag slipper välja mellan min kärlek och mitt hem."

Hon skrattade och hon såg på honom. "Ska du sova? Sov här då" Hon pekade på sängen. "Snälla."