Eragon [privat]

Jag gör en grimas mot honom. "Upp på Sayns rygg, vad trodde du?"

"Tänk innan du säger något"
Jag hade redan öppnat munnen för att retas igen, men stänger den.
För att hon ska kunna hoppa upp utan att jag sitter och tittar på börjar jag rota igenom min packning som om jag letar efter något. Gosedjuret från dvärgarna trillar ut ur väskan.

Jag höjer på ögonbrynen och plockar upp Sildaks leksak. Jag är påväg att öppna munnen men Sayn hindrar mig. "
Tyst"
Så jag stänger munnen och räcker leksaken till Sildak utan ett ord.

Jag känner att jag rodnar.
"En avskedsgåva från ett av dvärgbarnen. Det var hennes favoritleksak, men hon ville ändå ge den till mig."
Jag känner mig väldigt fånig och har en känsla av att behöva förklara mig.

Jag ler. "Jag frågade inte" säger jag och försöker låta bli att skratta åt hans min. Jag klättrar upp på Sayns rygg, utan att halka den här gången.

Med högrött ansikte flyger jag upp till Murtagh igen.
"Shea, vi får träna en del. Hjälper du mig?"
"Såklart"
"Tack. Håll det hemligt ifall det misslyckas"

Sayn flyger upp och jag ser Murtagh säga något till Sildak, men kan inte höra vad han säger, inte ens med mina känsliga alvöron.

Med stor möda låter jag bli att rulla med ögonen och sucka.
"Jag har bett henne om ursäkt och kommer inte göra om det. Jag har svurit på det gamla språket. Du behöver inte skälla ut mig för det här."
Murtagh ser missnöjd ut men säger inget mer.

Sayn håller sig hundra meter bakom utan att jag ber om det.
Vill du att jag ska prata med Törne?
Jag suckar. Nej

Vi fortsätter vår resa.
"Jag ser 3 dvärgar nere på marken" säger Shea plötsligt.
"Ska vi landa eller hålla oss undan de?"