Eragon [Privat rollspel]

"Vi borde sova, vi ger oss iväg i gryningen" säger Murtagh. Aily hämtar en filt och lägger sig vid elden och lossas sova.

Det tar ett tag för mig att somna, för jag har mycket att fundera över, men sedan somnar jag ändå.

När alla sover stiger Aily upp och går fram till Murtagh och väcker honom.
"Kan du lova mig att hindra alla från att följa efter mig?" frågar hon på det gamla språket.
"Jag lovar" säger han och gäspar. Sen ser han på henne.
"Vad ska du göra?"
"Jag överlämnar mig själv. Kanske kan jag övertala dom att följa låta er vara" säger Aily och reser sig.
"Du stannar här" säger Murtagh och tar tag i hennes handled. Hon sliter sig lös och reser sig.
"Nej" säger hon och lämnar lägret. Murtaghs löfte gör att han inte kan följa efter henne.

(Du har rätt, jag gillar det inte)

På morgonen vaknar jag. Det blir lättare och lättare att gå upp tidigt för varje dag. Murtagh är redan vaken. Han stirrar bistert framför sig. Så bister har jag aldrig sett honom.
"God morgon. Vad är det?"
"Aily gick"

[ ]

Aily öppnar ögonen. Under natten hade några dvärgar slagit ner henne. Hon har lyckas övertala dom att låta dom andra vara. Hoppas bara Murtagh håller sitt löfte.

"Vad väntar vi på, vi måste efter de"
"Nej"
"VARFÖR INTE"
"Vi kan inte"
"Jag kan"
Murtagh skakar på huvudet.
"Jag komme rhindra dig med våld om inget annat funkar, och du har inte en chans mot mig".

"Vi måste vidare" säger ledaren och en annan dvärg slänger upp Aily, som är bunden, på en åsna.

Jag blir arg på Murtagh och ännu mer på Aily hur kunde hon bara gå sådär och förhindra att jag går efter och hämtar tillbaka henne. Förstår hon inte att det är farligt?
Eftersom jag inte vill angripa någon av mina vänner går jag fram till ett stort träd och börjar slå och sparka på det med all kraft. Knogarna börjar blöda, men jag bryr mig inte. Ilskan måste ut.

Det är sju dvärgar och fem av dom bär slöjor.

Till slut drar Ór bort mig från trädet.
"Och vad gör vi nu", frågar jag Murtagh som om allt är hans fel.
"Jag vet inte. Hittar ett bekvämt värdshus och sover där för en gångs skull", svarar han uppgivet. Jag blir bara mer arg för att han inte ens verkar bry sig om att Aily troligen är i fara.