The Marauders - Always and forever [SV]

" ögonen fulla av tårar" älskade brevet och tycker SÅ synd om Remus! Du är så duktig att skriva och jag får alltid ett brett leende när jag ser nya kapitel

Kapitel 29
Just because of the Snorgärs.
December 1976

’’Aldrig livet, Potter. Jag kommer ALDRIG gå ut med dig!’’
’’Visst,’’ fräste James. ’’På grund av Snorgärsen eller?’’
’’Vad pratar du om?’’ Snäste Lily.
’’Bara för att du av någon anledning vill, beskydda det här kräket. Bara därför vägrar du gå ut med mig.’’
’’Prata så man förstår, eller ännu bättre, håll käften!’’
Lily vände sig om och det mörkröda håret slängde runt hennes axlar.
James suckade och förhäxningen han kastat över Snape släppte.
Han for i marken med en smäll, och för att dölja näsblodet och sina tårade ögon tittade han ner i gräset.
James vände sig om och började gå mot slottet med Sirius och Peter i släptåg. Remus kastade en blick på Snape, och fick ett styng av dåligt samvete, innan han slog ihop boken och sprang ifatt sina vänner.
’’N-när är nästa l-lektion Måntand?’’ Frågade Peter när de kröp igenom porträtthålet.
’’Inte förrän om 45 minuter,’’ sa Remus. ’’Håltimme, fast vi slösade nyss bort en kvart på att färga Snapes ansikte rött.’’
’’Han förtjänar det,’’ fräste James. ’’Han bara går runt och tror han är så bra…’’
’’Faktum är att det nog är du som tror du är så himla cool!’’ Sa Lily från soffan vid brasan.
’’Faktum är att ingen bad om din åsikt!’’ Spottade James ur sig och slog igen dörren till pojkarnas sovsal med en smäll.
’’Månen går upp 18:47,’’ sa Remus lågt när James stängt dörren och vänt sig om. ’’Vi går igenom kvällen en gång till.’’
James nickade och drog fram någonting under sin madrass. En blå plastmapp.
Han satte sig på golvet och hans vänner slog sig ner bredvid honom.
Mappen innehöll två pergament. Ett som såg tomt ut för någon som inte visste vad det var, och ett med små gnetiga bokstäver nerkrafsade.
Sirius drog fram sin trollstav och mumlade lågt;
’’Jag svär högtidligt på att jag har rackartyg i kikaren.’’
Bläck visade sig genast på det ’’tomma’’ pergamentet.

Marodörkartan.

’’Få se nu då,’’ sa James och kollade på lappen där de antecknat sin plan. Han använde sin trollstav som pekpinne på marodörkartan när han pratade. ’’Vi tar gången bakom den enögda häxan, rakt in till Godisbaronens lager. Där stannar Måntand med två av oss…vilka ska vi strax bestämma… och den fjärde smiter upp till affären, förvandlar sig till människa, plockar på sig massor av godis och sedan tillbaka till djur igen. Okej?’’
’’Slingersvans borde göra det,’’ sa Sirius. ’’Jag tror någon lägger märke till om det står en hjort eller en stor hund inne i affären, men en råtta lägger ju ingen märke till. Plus att om vargen skulle go bananas inne på lagret är inte Peter till särskilt stor hjälp.’’
Peter nickade.
’’Här,’’ sa Sirius och slängde åt honom en pytteliten läderpung. ’’Lägg allt i den.’’
’’Vad…’’ började Remus, men Sirius avbröt honom.
’’Osynlig uttöjningsförtrollning.’’
’’Skickligt, Tramptass!’’ Sa James och log brett. ’’Då är vi färdiga för kvällen då alltså?’’

AWESOME!

3! KAPITEL SOM JAG HAR MISSAT,DUMMA MIIIG *härmar Dobby och bankar huvudet i väggen*
AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Awesome!

Super mega awesome!

Oh my Harry, vad bra

Oh vad bra!!!!!ville bara säga att det förra kapitlet var så fint❤

suveränt

Riktigt bra!