Power (Ett rollspel för alla)

Nik styrde stegen mot dörren som ledde ut på gården. Han knuffade hårt upp dörren så att den flög in i väggen bredvid sig innan han sparkade till soptunnan utanför så att den flög över hela gården.
Först efter det höjde han blicken och märkte till sin förvåning att han inte var ensam, en tjej satt på en bänk. Han tyckte att han kände igen henne från rektorns 'välsignade'.

När Zeya och Marianne hade ätit klart gick Marianne till några personer som stod lite längre bort och Zeya gick ut på skolagården. På en bänk satt en utav de "välsignade" Zeya satte sig på bänken bredvid och väntade... Fast hon hade ingen aning om på vad.

Liz lassar upp en miniportion på tallriken utan att koncentrera sig på vad hon ska äta. Hon oroar sig fortfarande för vad som ska hända efter den missade lektionen.

Det finns inga lediga bord i matsalen. Liz vet inte vart hon ska sitta, men bestämmer sig för att sätta sig hos Serah. Hon är ju ändå den enda bra person hon mött här.

Lelia tittar upp då en sopptunna flyger iväg över gården. Hon ser en av de välsignade stå där. Och sen märker hon att en till välsignad satte sig bredvid henne på bänken. Lelia tittar snabbt ner på sin mobil innan hon lägger den i fickan.

Tjejen bredvid kollade på sin mobil och lade den sen i fickan.
"Hej", sa Zeya och log.
Hon ville gärna lära känna några fler än Marianne, som mest var med sina andra vänner. Det kändes inte särskilt kul att vara andrahandsval.

Nik gick oberört fram till dem som satt på bänken, han hade knappt märkt att någon annan också kommit ut.
"Ni är väl gubbens välsignade typer, inte sant?"frågade han av dem då han var tillräckligt nära. Ilskan bubblade fortfarande inuti honom men det brydde han sig inte om.

Lelia ler. "Hej" svarar hon. Hon var inte van med att någon pratade med henne. Men hon kände på sig att den här tjejen kunde bli en bra vän.

Serah petar sakta i sig lite av salladen på tallriken. Den smakar surt och beskt. Hon hatar redan maten på skolan. Smaklöst och beskt verkar vara deras specialité.
Hon tittar upp och ser att Liz satt sin bricka på hennes bord och sjunkit ner mitt emot henne. Ett leende sprider sig i Serahs ansikte. Hon slipper sitta ensam.
"Det var konstigt... det där innan", säger Serah tyst till Liz. "Jag börjar nästan tro på rektorn." Hennes leende bleknar när hon säger de oförstådda orden. Vad händer här egentligen?

Då kom en annan av de välsignade, en kille.
"Ni är väl gubbens välsignade typer, inte sant?", sa han.
Zeya gav den andra tjejen en snabb frågande blick sen svarade hon.
"Äh ja, det är väl du med?", sa hon förvirrat.

"Det här är väldigt märkligt. Men om man nu ska tro på rektorn så är alltså min "gåva" att få folk att svimma med blicken?", sa Liz tveksamt.