The Vampire Diaries[Roll]

"Hade inget att göra", säger Finn och flinar som vanligt. Han tittar på dem en sista gång innan han snabbt hoppar ut genom fönstret som står öppet. Damon som precis hade tänkt bita Finn i nacken stänger besviket munnen.
"Det här ska han få sota för"

"Så det var han som försökte döda Stefan?" säger Elena oroligt.
Hon biter sig i läppen så det nästan började blöda.

"Ja, uppenbarligen", säger Damon. Sedan tillägger han: "Om vi inte har en till ovälkommen gäst. Jag borde nog leta igenom huset, Stefan är för svag och du behöver nog stanna hos honom." Han tittar på Stefan som hade lagt sig i sängen igen.

"Okej" Elena nickar och sätter sig bredvid Stefan.

Damon ser på dem en sista gång innan han går ner för trappan, han hade med sig pålen som hade legat bredvid Stefan, vem visste vem som kunde lura bakom något hörn eller så. Utan pålen var han helt försvarslös.

Damon började med att söka igenom vardagsrummet, på sin vakt.

Då Klaus kom ut genom grillens dörr brydde han sig inte om att stanna fast regnet bokstavligen öste ner. Genast ångrade han sig att han hade gett sin jacka åt Caroline dagen innan och att han hade glömt att ta på sig en hoodie då han gått ut på morgonen.

"Allt kommer gå bra" viskar Elena med tårarna rinnande nedför kinderna.
"Damon hjälper oss..."

Caroline hade fortsatt dricka och det hade gått en halvtimme till, hon var egentligen minderårig men med sina vampyr förmågor kunde hon tvinga till sig vad som helst...
Hon reste sig sakta upp och vinglade långsamt till utgången.
Caroline hade ingen aning om var hon var på väg, hon rörde sig bara framåt riktigt snabbt. Men ibland stoppade hennes onykterhet henne, och hon fick stanna och hålla i något för att hålla balansen.
Hon stannade när hon såg ett par ungdomar som var ute och campade, det var konstigt att hon inte anföll dem. Men hon ville inte, hon ville inte vara en mördare, hon skulle ångra sig för mycket. Och hon hade fortfarande lite medvetande kvar.

Caroline försvann långt in i den mörka skogen, men när hennes balans stoppade henne orkade hon inte röra sig mer.
Men hon var både ilsken och ledsen så hon tog upp en stor stock och kastade iväg den hårt.
Men det hade varit för mycket för henne och ramlade obalanserat ner på marken.
Hon var utmattad och stirrade bara tomt upp på den stjärnklara himlen.

(lite osammanhängande och konstigt, men det får duga. x) )

(( drunk Caroline ))

Klaus hade sett vingliga Caroline gå ut ur grillen, motsträvigt hade han först gått mot motsatt håll. Men av en mycket konstig anledning så hade han ändå följt efter henne, endast för att se till att hon inte avslöjade sin identitet åt någon människa. Men han var noga med att hon inte skulle märka honom, vilket inte var så troligt med tanke på hur påverkad hon var...

Marken under Caroline var obekväm, den var stickig och hård men hon lade inte märke till det, eller brydde sig snarare inte.
Hon ville bara vara där och titta uppåt utan att ens se de vackra stjärnorna. Hon ville vara ensam, och hon ville inte behöva tänka på någon annan.
Bara vara halvt medvetslös och tom på känslor, det var perfekt för tillfället.

(( Ja, very drunk and sad Caroline ))