~~Hedviggs liv~~

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper duper bra!!!!!!!!!!!!!!

Superbra!!!!

JÄTTEJÄTTEJÄTTEBRAA!!!♥

Tack ♥ ska till Grekland klockan tre på natten så jag kommer inte kunna skriva kanske jag skulle kunna få tillgång till en dator, man får väll hoppas älskar er ugglisar,

Åh!!
Men ha det så kul!!!

Ha det bra!!! ^^

Men skriv iaf när du kommer tillbaka!!!

Det skar jag, efter någon mer har kommenterat så jag vet att ni är inne :3

Jaaa!!

Förlåt för att mitt förra inlägg var hemskt full av misstag
Nu skriver jag mer då

Kapitel 84
NEW BEGINNING

Jag gick tillbaka till slottet i tystnad. Tystnaden var så ren att det surrade i mitt huvud. Mina steg i det blöta gräset plaskade lekfullt, inte för att det var menat så. Porten öppnades innan jag hann öppna den, förvånat klev jag åt sidan och kikade in, det var en flicka som såg ut att vara i min årskurs, men jag hade aldrig sett henne förut. Hon hade chokladbruna, glittrande ögon med tjocka, svarta ögonfransar runt om de. Huvudet var ganska runt och inramat av bronslockar.
Jag stirrade förlamad på hennes vackra ansikte med vidöppna ögon. Fullt upp med att tänka på hennes förskräckligt perfekta leende.
-Hej, sa hon, hennes röst var vacker och klar, intelligent, men också glad och lekfull.
-H-hej..., stammade jag helt vilse i mina tankar.
-Alice Roos, presenterade hon sig artigt och sträckte fram handen.
Darrande tog jag emot den och skakade den långsamt.
-Du då? Vad heter du? Frågade Alice och visade alla sina gnistrande vita tänder.
-Ehm...Cho Chang, mumlade jag tyst, så att ingen egentligen skulle höra, men det gjorde Alice.
Stark hörsel antog jag.
-Okej, Cho, jag är ny på Hogwarts, jag skulle komma hit tidigare, men min mormor borta i Skottland var sjuk så jag och min familj besökte henne, nyligen så dog hon och då fick jag komma hit, sa hon med en stor ansträngning att inte låta ledsen, men jag kunde inte undgå att höra sorgen i hennes röst.
Desperat försökte jag hitta på någonting snällt att säga, men jag kom inte på vad.
-Det är okej, du behöver inte svara, log hon snett som om hon hade läst mina tankar!
-Ska vi gå till lunchen tillsammans? Undrade hon glatt.
-Visst, skrattade jag och sedan gick vi tillsammans till stora salen.
När vi var framme, inuti stora salen kom jag på en GANSKA viktig sak, vilken elevhem tillhörde Alice, om hon kom hit idag?
-Alice....började jag, men hon bara skrattade och gick och satte sig på pallen som jag först nu lagt märke till stod längre bort i salen där lärarna satt och åt.
Professor McGonnagall gjorde som hon gjorde på alla första-årselever, fast Alice var ju ingen första-årselev.
-Alicie Roos, sa McGonnagall högt.
Alice hette alltså Alicie egentligen, coolt namn. Tänkte jag.
McGonnagall satte sorterings hatten på Alicies huvud och snabbt som attan sa hatten med mörk röst:
-....RAVENCLAW,
Alicie log lömskt och gick och satte sig med mig vid Ravenclaw-bordet.
-Gratulerar, sa många förvånat över hennes sena ankomst som femte-årselev.
Dumbledore sa ingenting om Alicie, han bara trollade fram vad han säkert skulle kalla ''enkel lunch'', men i själva verket inte, Alicie såg inte ett dugg förvånad ut utan tog för sig.
Det var någonting konstigt med Alicie, men jag kunde inte sätta fingret på vad. Hon var åtminstone min vän. En ny början från mitt förstörda liv.

Hoppas ni gillade

jättebra!