Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Skitbra!

Jätte bra! Verkligen! En favorit!

Kommer det mer idag? c: *puppyface*

Tack ♥
Får se om jag hinner skriva när jag kommer hem

Åh, hoppas att du hinner ! >BD Vill verkligen ha fortsättning! c:

meeeeeeeeeeeeeeer

så sjukt bra! längtar efter mer x)

I think I am in ♥ hihi! ^_ ^ gillar verkligen den här jättemycket!

Den är jätte bra! *bevakar*
längtar efter mer!

Jättebra som vanligt!
Men kommer nog använda mig mer av "tummen upp" saken i fortsättningen. Men tro inte att jag slutar läsa!
___________________________________________________________
Läs min ff Dominique & Vampyren: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=10567&page=6#p639063

Draco Malfoy

Jag satt vid mitt skrivbord på trolldomsministeriet och hade ett tomt pergament framför mig. Jag höll en fjäderpenna i handen men jag visste inte vad jag skulle skriva. Jag ville skriva någonting till Elladora men jag visste inte hur. Jag ville bara veta om hon mådde bra och om hon hade blivit ordentligt frisk. Nej, det var inte det enda jag ville veta. Jag ville veta om hon fortfarande älskar mig lika mycket som jag älskar henne eller om hon redan har glömt bort mig. Jag suckade och la undan det tomma pergamentet och tog fram några rapporter som Mr Weasley hade bett mig läsa. Mr Weasley hade inte låtit mig jobba utanför kontoret än, det enda jag gjorde var att sitta vid skrivbordet medan Mr Weasley var ute och såg till att inte några mugglare fick tag på en flygande matta. Då öppnades plötsligt dörren och en rödhårig man kom inspringandes. Jag kände igen honom från Mr Weasleys foton så jag antog att han måste vara en av alla Weasley barnen. Han log brett men när han fick syn på mig försvann hans leende. Mannen hade långt rött hår som var uppsatt i en lös hästsvans. Men det som var mest synligt i hans ansikte var ärren som sträckte sig över hela ansiktet.
”Vem är du?” frågade mannen och synade mig uppifrån och ned.
”Draco Malfoy, vem är du?” frågade jag tillbaka.
”Bill Weasley. Du sitter på en stol på min pappas kontor.” sa han och rynkade på pannan.
”Det är mitt kontor också, jag började jobba här för en vecka sedan.” sa jag. Dörren öppnades och Mr Weasley kom in. Han såg stressad ut men sken upp när han fick syn på Bill.
”Bill, vad gör du här?” frågade han och kramade om sin son. Bills leende kom tillbaka och han kramade sin pappa.
”Du kommer inte tro det men Fleur är gravid!” utbrast Bill och Mr Weasley log brett och började gratulera Bill. Jag vände bort blicken, det kändes inte passande att jag satt där. Jag ville inte förstöra deras familjeögonblick.
”Draco, hörde du det? Jag ska bli farfar.” sa Mr Weasley och hans annars så sorgsna ansikte var verkligen lyckligt. Jag var inte säker på om jag på hela veckan jag hade jobbat med Mr Weasley, sett honom le ett enda leende som nådde till ögonen. Men nu såg han så lycklig ut att jag var tvungen att le tillbaka.
”Jag hörde det, Mr Weasley. Vad roligt.” sa jag och log tillbaka. Min brist på glädje verkade inte bekymra Mr Weasley.
”Jag ska åka och berätta för mamma nu. Vi ses på middagen hemma hos er ikväll pappa. Jag ser verkligen fram emot att få berätta det för alla.” sa Bill och rusade ut ur kontoret. Mr Weasley log fortfarande när han satte sig ner vid sitt skrivbord för att fortsätta att ta hand om den allt växande pappershögen. Jag fortsatte också att läsa igenom rapporterna. Jag lade märke till att Mr Weasley kastade bekymrade blickar på mig då och då. Jag försökte ignorera honom så länge som möjligt men till sist gick det inte längre.
”Vad är det du vill säga, Mr Weasley?” frågade jag och han tittade upp och mötte min blick. Lyckan som jag hade sett tidigare i hans ögon var borta och han såg både orolig och bekymrad ut.
”Det går rykten, Mr Malfoy.” sa han allvarligt.
”Rykten?” upprepade jag dumt. Jag förstod inte vad Mr Weasley ville komma fram till.
”Det går rykten om att Bellatrix Lestrange har ett barn. Som lever och planerar för att hämnas sin mors död.” viskade Mr Weasley. Jag stelnade till, hur kunde någon veta något om Elladora? Mr Weasley verkade tolka min tystnad som ett svar för han suckade och lutade sig bakåt.
”Bellatrix var din moster så du av alla människor borde veta om det här ryktet stämmer, Draco. Du måste berätta för mig om du har en kusin och vart vi kan hitta han.” sa Mr Weasley allvarligt.
”Jag vet inget om någon kusin.” ljög jag men Mr Weasley verkade inte tro mig.
”Du förstår inte, Draco. Det sägs att Bellatrix barn vill hämnas på sin mors mördare. Jag tror också att du vet vem det var som dödade din moster.” sa Mr Weasley och då la jag märkte till rädslan i hans ögon.
”Det var din fru som dödade henne.”
”Jag har redan förlorat min son i kriget och jag tänker inte förlora min hustru också.” sa Mr Weasley bestämt och jag förstod rädslan han måste känna.
”Jag har lovat en person att inte berätta det här, men jag vill inte att du ska behöva oroa dig i onödan. Jag har en kusin, men det finns ingen risk att hon kommer att skada din hustru eller någon annan.” sa jag.
”Hur kan du vara så säker på det?” frågade Mr Weasley.
”Hon hatar sin mor och hon är en ynk. Jag hoppas att det räcker för att övertyga dig.” sa jag. Mr Weasley såg förvånad ut men hämtade sig snabbt.
”Det räcker, jag lovar att inte berätta för någon.” Jag reste mig upp och nickade till svar innan jag började gå mot dörren.
”Tack för att du berättade det, Draco.”