Vad har ni i ert "ctrl + v" just nu?

Jag älskar att läsa. Böcker är konstanta vänner, de finns där för dig hela tiden och välkomnar dig alltid in mellan pärmarna. Böckerna sveper in dig i sina egna sagor och låter dig leva ett annat liv, om än bara för ett tag. När jag läser kan jag glömma min grå vardagslunk, alla pissmyror till människor och allt det som drar ner mig. När jag läser blir jag en del av en annan historia, ett annat liv; ett liv som kan vara både rosa och svart men ändå inte mitt. Jag slipper iväg från det helvetet jag bor i. Jag älskar att läsa. Jag älskar mina böcker.
En dag tänker jag skriva en bok om mig själv och om mitt liv. Även om jag hatar det, även om allt och alla har sina taggar vända mot mig ska jag skriva ner det. Jag hoppas att den boken ska kunna bli ett andrum för någon annan, en välkomnande famn av papper och bläck. Jag tänker börja boken med ”Välkommen till ett annat liv, ett liv som du kan smita in i när ditt eget är för tungt. Välkommen till mitt liv.” Så ska det stå, på första bladet med text. Bara den enda meningen och så min signatur. ”Liv.” Jag brukar tänka att mitt namn är både passande och ganska ironiskt. Jag har säkert levt närmare tusen liv, ett eller ett par för varje bok, novell och historia jag läst. Samtidigt har jag inget liv i den här världen, jag har inget att leva för och ingen som önska att jag levde. Ironiskt. Liv utan liv, Liv utan livslust.
Frågan är om jag inte borde börja skriva min bok på en gång, för jag är inte säker på hur länge Liv kommer hålla sig vid liv. Allt runt omkring mig; allt skrik, bråk och supande, alla knytnävar håller på att kväva mig. Kväva mitt liv. Kväva Liv. Orkar jag skriva ned det nu? Vid närmare eftertanke tror jag inte det. Jag kanske ska skriva en ny historia, en historia om någon annans liv. Jag skulle kunna låtsas att det var jag och vipps hade jag haft ett nytt liv, ett liv som går i rosa i stället för grått och svart. Eller så kan jag öppna en bok. Öppna en bok och välkomnas hem igen, eller kanske öppna en bok och dras in i en ännu okänd värld. Det är så skönt att klättra in mellan bokstäverna. Jag älskar böcker.
Men nej. Jag ska inte fly, inte från mig själv. Det är bara patetiskt. Inte kan jag fly från något jag är mitt inne i, från något till vilket jag är bunden av kedjor så starka att de inte kan brytas. Jag måste ta itu med det, attackera fästena till mina kedjor, så att jag till slut kan ta mig fri. Det blir bra. En början är nog att förstå att jag sitter fast och inte kommer någon vart. Om jag slutar gömma tankarna mellan bokpärmar kanske jag kan se kedjorna och hitta fästena. Sluta drömma, hitta fästena. Krossa dem. Första steget kanske är att skriva min historia. Det blir en bra början. Jag ska skriva ner sagan om Liv utan liv, så jag kan hitta kedjornas fästen. Jag ska ta mig loss och sedan kan jag bli Liv med liv. Liv med liv och sina älskade böcker. Det är allt jag behöver.
Du är välkommen att följa med, så klart. Jag har ju trots allt skrivit det här för dig, som min första sida.


Liv

-----------------------

Oj hoppsan. Var den där?

ignem Rubrum


------------------------------------------

Jaha...

Yeah... just waiting to my friends to wake up..

Did you put a virus in them? It's not going to work either. I've got a firewall, mate. Literally, actually, now that I look around. There appears to be literally a wall of fire around this place. Alarming. To say the least.

Haha, man gör en vanlig spoiler och skriver Tryck för att visa!

Florence + The Machine - Breath Of Life

inget...