Förändrad värld Lupple & Medi

"Är jag?" Hon fick tindrande ögon och verkade nästan skutta där hon satt.
"Jag är vacker." Sa hon mjukt och såg på Halo.

"Jag är klar." Hon log mot Aurora.
"Du då? Ingen stress. Vi väntar på dig."

"Det är ingen fara Rafael. Du såg ut att behöva det. Jag ska leta upp Alexander."

"Verkligen vacker." Log Armelle uppmuntrande.

Aurora tittade på Halo. Hon verkade ha glömt att äta. Hon tog några klunkar ur milkshaken. "Snart." Viskade hon som svar.

Rafael nickade. "Tack för det också." Log han.

Hon såg på Aurora med ett leende.
"Ingen stress." Sa hon och nickade själv.

Halo log och reste sig.
"Jag ska bara gå på toaletten." Sa hon och tog sig till toaletten.

Maria sprang mot ett ställe och hon såg sig om.
"Alexander?"

Aurora fortsatte att äta, men hade bara ätit halva hamburgaren och halva pommesen. Nu gick hon helhjärtat in på milkshaken. Det var det godaste hon druckit.

Alexander tittade upp och såg på henne. "Hej." Sa han tyst. Torkade bort blodet från munnen.

Halo kom tillbaka och satte sig och såg på sin syster.
"Jag tänker ha filmkväll med dem. Om det inte kommer hända vi får gäster." Sa hon lugnt.


"Rhiannon är sämre. Jag trodde du var läkare." Sa hon och såg nu arg ut.
"Hon är blek och jag är orolig för henne."

Armelle såg på henne. "Filmkväll låter bra. Men vad menar du för gäster?" Undrade hon på latin.

Alexander såg på henne. Förvirrad för ett ögonblick. "Vad menar du?" Sa han oförstående.

"Åh du vet. En hemsk orm." Sa hon på latin
"Ormar som åker bil."


"ja du kan springa hem och undersöka henne." Sa hon och såg på djuret.
"Snälla se till att hon blir frisk. Även mannen." Hon lade huvudet på sned.

Armelle såg på henne. Förvirrad men sen förstod hon. "Men han är inlåst." Sa hon tvekande.


Alexander såg på henne. "Jag ska Maria." Sa han och drog rätt sina kläder. "Men jag kan inte jobba när Rafael är där. Kan du distrahera honom eller något?" Undrade han.

"Ja men han kanske blir dragen till huset i kväll?" Sa hon och log svagt.
"Det är för deras eget bästa."

"Jag gör det. Men då måste du stå i rummet när jag leder ut honom. Så hon inte är ensam."

Armelle svalde hårt. "Jag förstår hur du tänker." Sa hon nickande.

Alexander nickade sakta. "Jag ska." Lovade han.