prs yehet & kkaebsong

Försiktigt slingrar Joshua sin arm runt Harus lurviga päls.
"Det är okej Zihao, jag var inte särskilt välkomnande när Andrew var hos oss heller.." Påpekar han tyst. Varför är han så nere? Med Zihao tätt intill sig, dock vill han flytta på sig, hålla avstånd. "Vi går bara och lägger oss.. Vi kan bestämma om vi ska hem imorgon eller inte."

Okej, om det var så Joshua ville ha det, ås visst. Med en sorgsen blick skuttade tjugoåringen ner från sängen och rullade istället ihop sig på golvet. Nittonåringen ville uppenbarligen inte ha Zihao någonstans nära sig, trots att det verkade som att han frös extremt mycket. Men var det vad nittonåringen ville - att frysa - så fick det vara då. Den äldre kunde mer än gärna ligga på golvet och blänga på en och en annan dammråtta resten av natten. Det var inga problem för honom alls faktiskt.

Att Zihao skulle skutta ner från sängen var inte alls det Joshua ville.
"Zihao, förlåt... snälla sov här?" Frågar han och gnager sig i läppen medan han reser sig lite i sängen, huden alldeles knottrig av kyla. "Jag vet att jag inte har någon rätt att vara arg.. jag var bara orolig vart du tog vägen, det är roligare att ha dig att gosa med även när jag är med mina vänner.. "

Det tog några sekunder innan Zihao kände sig tillräckligt lugn och kontrollerad för att hoppa upp i sängen igen. Med en bedrövad suck, krånglade han sig in under täcket igen och lade sig tätt intill Joshua, med glansiga ögon. Jo, nittonåringen hade absolut rätt till att vara arg på honom. Att han stuckit iväg i flera timmar var bara drygt och vidrigt gjort, speciellt eftersom han gjort samma sak en gång innan. Och den gången hade tjugoåringen försvunnit under två år. Därför var det inte konstigt att den yngre blivit orolig, inte alls.

Joshua glider försiktigt närmre den äldre, med armarna fortfarande om Haru, den mindre lurvbollen jämfört med Zihao.
"Gå och lägg dig.. Vi behöver vara utvilade imorgon." Påpekar han sömnigt medan huden blir alldeles knottrig och kall. "Förkylningen har blivit så mycket värre."

Det var därför jag sa åt dig att stanna hemma, men lyssnade du? Nej, det gjorde du inte. Zihao himlade med ögonen och skakade lite på huvudet, innan han kravlade sig halvt om halvt över Joshua. Där lade han sig slutligen till rätta och slöt ögonlocken med en liten suck. Jo, de behövde verkligen sova, båda två. Nittonåringens förkylning skulle förhoppningsvis inte bli värre av vila i alla fall, och den äldres tankar skulle väl lugna ner sig förr eller senare.

"Hånande, Zihao. Jag ville inte missa bröllopet pågrund av en fånig förkylning." Påpekar Joshua med en liten gäspning, nej han är så hemskt trött. Han mår fortfarande dåligt över vad som hänt, mår illa och orolig, men han måste sova. Och han kan inte direkt putta ner Zihao, nej det vill han faktiskt inte. "Godnatt."

Den natten sov Zihao verkligen inte bra. Efter att han väl somnat vaknade han nästan genast igen och i slutändan hade han väl fått runt tre timmars sömn. Han kände sig så otroligt rutten och skyldig. Att Joshua inte direkt verkade vilja ha honom där hos sig, gjorde verkligen inte saken bättre. Därför skuttade tjugoåringen ännu en gång ner på golvet, där han sträckte ut sig med en gäspning. Sedna rullade han ihop sig på golvet och blängde surt framför sig.

Även om Joshua susar sött, märker han mycket väl när hans teddiebjörn försvinner och kylan börjar dras över kroppen.
"Zihao.." mumlar han, fortfarande i djup sömn och ögonen stängda, hans undermedvetna vill gosa. Med rynkade ögonbryn kravlar han besviket fast sig i Haru, som är det enda han nu kan krama om.

Zihao ryckte till en aning när Joshua sade hans namn, men det dröjde ytterligare några minuter innan han hoppade upp i sängen igen. Hur mycket han än försökte, kunde han inte bestämma sig för om han skulle vara arg eller inte. Nu hade han ju visserligen ingen rätt att vara det. Men tjugoåringen var inte direkt känd för att tänka varken rationellt eller rättvist. Med en liten suck, gosade han ännu en gång ner sig bredvid nittonåringen, sökte efter uppmärksamhet och mys. Det sista han ville var att de skulle vara arga och besvikna på varandra.