Förändrad värld Lupple & Medi

När maten kom såg Halo ut att vilja slänga sig i allt och hon började.
"Så gott." Viskade hon njutningsfullt och såg på Armelle.
"Vad tänker du på?" Frågade hon med ett leende.

Flora såg på maten, mat hon aldrig hade fått förut och hon såg lite på Halo innan hon tog den med händerna och började att äta.

Armelle såg på Halo och log snett. "Just nu tänker jag faktiskt på Luci." Log hon.

Aurora studerade också Halo en stund innan hon försiktigt tog upp hamburgaren och började äta. Det var väldigt gott.

"Ni är så söta ihop." Hon log och lade huvudet på sned.
"Han är väl inte hemma för tillfället?"

Flora såg mot Aurora och log.
"Jag har fått se film. Ska vi göra det tillsammans ikväll?" Frågade hon med lite mat i munnen.

Armelle skakade lite på huvudet. "Nej han är borta." Sa hon tyst. "Han är väldigt rörlig." Sa hon, lite sorgset.

Aurora fnissade till och tog några tuggor till. "Jag ska fråga." Log hon glatt efter att ha svalt.

"Han kommer säkert hem snart.. Om han vet vem vi har i närheten." Det sista sa hon på latin med ett leende.

"Jag tror du inte behöver fråga. Bara du är inne." Hon log stort och såg på Halo med stora ögon.

Rhiannon hade somnat till men vaknade och såg nu på Rafael.
"Jag börjar bli hungrig. Jag låter bara så grinig. Men jag är så trött."

Armelle nickade sakta. "Jo jag antar det." Sa hon tyst. "Inte för att det gör mig särskilt mycket gladare. Vill inte att han ska försätta sig i fara." Förklarade hon.

Aurora nickade sakta. "Jag hoppas det." Log hon glatt.

Rafael såg på henne. "Vill du gå ned och äta?" Undrade han.

"Luci försätter inte mig i fara. Han kommer skydda oss." Hon log och såg mot Aurora.
"Det är väl klart vi ska se film. Vi kommer ta den på Engelska så alla förstår." Hon log och Flora nickade och såg på Halo.
"Men du kan ju många språk."

Hon log svagt och satte sig upp. Hon var så yr att hon knappast kunde sitta upp.
"Jag tror jag måste äta här. " Hon såg ner och snart hördes en knackning.
Maria stack in huvudet och log svagt, lite skamset kanske.

"Förlåt. Det var inte meningen att tjuvlyssna. Jag hörde vad som hände och jag hörde när du bad om mat. Vi har inte mycket alls. Men jag hoppas det här ska smaka." Hon kom in med en bricka och log.
"Förlåt igen Rafael. En dålig vana att alltid lyssna."

Armelle log mjukt. "Jag vet att han kommer vilja skydda oss. Det är det farliga." Sa hon tyst.

Rafael såg Maria komma in och log mjukt mot henne. "Ingen fara. Jag är tacksam." Log han ärligt.

Hon nickade och åt vidare. Det var så gott.
"Och vad köpte du själv?" Hon log och pekade mot påsen

Hon kom in och ställde ner brickan och såg på kudden. Den var blöt med lite blod på.
"Har min svåger sett efter hennes bakhuvud? Det luktar färskt blod."

Armelle flinade lite. "Jag köpte en rosa, lurvig pyjamas. Som jag tänkte ge till Allie. En sak till dig. Och så köpte jag lite tyg till mig." Sa hon leendes.

Rafael såg på henne. Han hade varit här inne för länge. Inte lagt märke till doften. "För ett tag sen." Sa han ärligt. Nu studerade även han kudden. "Vart är han?" Frågade han oroligt.