PRS Lupple & Medi

"Han log och tog henne i famnen.
"Vi skulle tagit det på Latin min vän." Han log och log.
"Jag ser det. Du är riktigt bedårade i det där." Han log och drog med tummen över hennes läppar.
"Vet du vad? Willow har vaknat. Om du går in hälsa försiktigt. " Han log mjukt.

"Jag älskar dig." Hon åt sakta och såg upp på honom.
"Om en månad när mitt blod är bättre igen kan du få bita mig igen. Det är en skön känsla" Han log mjukt.

Hon kände hans tumme och fick hindra sig så mycket från att bita lekfullt tag i den.
"Tack." Viskade hon och såg på honom.
"Varför försiktigt? Har hon slagit sig?" Frågade hon oroligt och försökte ivrigt ta sig loss.

Han såg på henne och flinade lite.
" Blodet återhämtar sig snabbare." Viskade han ärligt men smekte henne över håret.
"Men en månad, jag kan leva med det. " Flinade han och såg på henne.
"Åh jasså? Skönt säger du?" Flinade han retsamt och pussade henne lätt över halsen.

han såg på henne och suckade.
"Inte bita mig då tar jag tillbaka koppen." Han log och kysste henne.
"Nej hon har bara huvudvärk. Den är ganska elak." Han skrattade och drog handen genom hennes hår.

"Gör det? Men då får du bita mig då. Jag vill att du ska vara lycklig." Hon såg på hans mage.
"Hur är såren?" Hon smekte hans mage.

Hon såg på honom och pussade hans tumme lätt.
"Inte koppen." Viskade hon, besvarade hans kyss och nickade.
"Åh huvudvärk. Stackare. " Sa hon och lutade sig mot honom.

" Du kommer vara i toppform redan imorgon typ, så länge du äter mat som är järnrikt. " Sa han lugnt och smekte hennes kind.
"Jag vill att du ska vara lycklig älskling. Jag kan bita dig ibland." Viskade han och pussade henne lätt.
"Bättre. De kommer vara helt läkta inom några dagar. Varulvar har väldigt lätt för att skada oss." Sa han lågt och drog upp tröjan så hon kunde se- såg redan bättre ut än vad det hade gjort.

"Ja men hon mår bra. Det är ingen fara med henne." Han log och smekte hennes kind.
"Så vad säger du? kan Pappa Alexander åka hem utan dig?" Han smekte hennes kind och drog in henne i sin famn.

"Ohh jag vet. Jag vill ha en smoothe typ med spenat, jordgubb och mjölk. Mycket vitaminer och spenat är mycket järn eller hur?" Hon log stort och såg på hans mage och smekte.
"Jag tycker synd om dig."

Allie följde villigt med in i hans famn och såg på honom för att sedan se på Alexander som iakttog dem båda noga.
" Det kan han." Viskade hon leendes.
Alexander gick fram och pussade henne på pannan.
"Sköt om dig." Viskade han leendes för att sedan bege sig iväg mot ytterdörren.

Dorian skrattade lågt och nickade.
" Det är mycket järn i spenat. " Sa han ärligt och rös av hennes händer.
"Åh älskling, gör inte det. Jag är tacksam att de gjorde detta. Hade varit katastrofalt ifall jag dödat Gustaf, du hade varit ledsen och vi alla hade varit det och det politiska - ojoj. Inte bra." Sa han och såg på henne.

Tristan log, tog henne med till vardagsrummet och såg på Dorian och Willow. Han log och släppte taget om Allies hand och såg på henne.
"Försiktigt." varnade han

Hon såg på honom och smekte hans kind.
"Jag vill så gärna träffa honom igen. Jag fixa en julklapp åt dem!" Hon såg på honom och såg Allie och log.
"Allie!"

Allie följde med in i vardagsrummet, var ganska tacksam att han höll i henne till en början för hon ville bara springa fram till Willow- hade ju så mycket att berätta.
"Jag vet. " Mumlade hon och gick sakta fram och väl där så kramade hon om henne.
"Jag måste prata med dig." Viskade hon med ett litet flin och smekte henne över kinden.

" Du kommer träffa dem igen, de är bara ett telefonsamtal bort." Sa han lugnt och pussade hennes kind för att sedan le mot Allie.
Studerade Tristan ett tag och hur han betedde sig kring Allie och flinade brett till- nemen se där.
"Broder. " Flinade han och såg menande på honom.

Han log och kysste hennes nacke. sedan kysste han Willow på kinden.
"Mår du bättre?" Han log och satte sig ner.
"Var tyst." Han flinade.


Willow fnittrade.
2Varulvar med mobiler." Hon såg på Allie och log.
"Att du har mina kläder eller att du dejtar min bror?" Hon fnittrade och tog hennes hand.

Dorian skakade på huvudet och skrattade till.
" Detta är något jag aldrig kommer vara tyst om." Flinade han retsamt och såg på honom.
"Men gratulerar. " Sa han och log genuint mot honom.

Allie såg på henne och spände blicken i henne.
"Åh tyst. Det är mellan oss tjejer." Viskade hon lite besviket men slog sig ned och höll hennes hand mjukt.
"Men ja jag har några av dina kläder. " Flinade hon och pekade på shortsen hon hade på sig.