prs yehet & kkaebsong

Joshua låter huvudet falla lite på sniskan åt den äldres ord.
"Ser du, och jag skulle aldrig skämmas över dig. Jag är trots allt förlovad till dig, inte sant?" påpekar nittonåringen, och besvarar lydigt kyssen. Jo, det känns aningen konstigt att sitta och klänga på varandra när vännerna sitter tillsammans med dem. Kanske det är det som Yaosu menade innan, och att de två turturduvorna blivit alldeles för bekväma. Äschdå. "Jag tror dock att vi får vara lite mer artiga imorgon åtminstone, okej?" mumlar Joshua med höjda ögonbryn och ett litet leende, jo, imorgon är det ju bröllop trots allt.

”Jag kan åtmsintone försöka”, försäkrade Zihao och log blekt. ”Men då måste du också göra det, för annars kommer det bara gå åt helvete”, fortsatte han nästan genast och nickade allvarligt, samtidigt som blicken följde spelet de andra ägnade all uppmärksamhet på. Urk, tjugoåringen var värdelös på allting som hade med spel och tävlingar att göra. Förutom quidditch, men det hade han inte spelat på över tre år, ungefär på samma sätt som det var alldeles för länge sedan han använt sin egen trollstav. Visserligen hade han den alltid med sig, men han var fortfarande osäker när det kom till att använda sig av magi. Riktigt konstigt.

"Om inte vi klarar en dag utan att klänga på varandra," påbörjar Joshua medan blicken glider upp mot sina vänner, vars uppmärksamhet är på spelet, och stoppar en chipsbit i munnen. "Blir jag nog faktiskt lite besviken på oss." lägger han till med ett leende och borrar ner ansiktet hos Zihao, bara för att lämna små pussar över hans nacke och kinder i smyg. "Vi kan göra det till en tävling, den som börjar klänga imorgon förlorar?"

Zihao höjde lite på ett ögonbryn. Tävling? Han var urusel när det kom till tävlingar, då han blev alldeles för tävlingsinriktad och dryg.
”Hm, okej visst”, började han fundersamt och vände blicken upp mot taket. ”Om du förlorar vill jag att FU tillåter mig att slicka dig i ansiktet”, fortsatte han med glittrande ögon och sneglade mot Joshua. Ett litet flin grodde genast på de smala läpparna. Usch, vilket dåligt förslag. Nittonåringen hade ju hans sliskiga pussar. Inte en chans att han skulle gå med på det.

Ögonbrynen for upp i pannan på Joshua, och han kan inte undgå att skratta till åt den andres förslag.
"Okej, visst." svarar nittonåringen, nu måste han helt enkelt vinna. Det kommer att bli förskräckligt svårt, då han är van vid att gosa ner sig hos Zihao när han vill, krypa upp i hans knä eller pressa läpparna mot hans. Äschdå, det kommer nog vara en nyttig utmaning för de bägge två. "Och om du förlorar.. det får jag helt enkelt tänka ut."

”Tänker inte förlora, så du måste nog inte tänka ut det”, sade tjugoåringen och skrattade till. Han klappade Joshua lätt på huvudet och lutade sig ännu en gång tillbaka mot kuddarna i soffan. Vilken otroligt bra idé egentligen, även om Zihao troligen skulle förlora. Det var allmänt känt att han var minst lika dålig på art hålla sig borta från nittonåringen, som denne var på att hålla sig borta från honom själv. Med största sannolikhet skulle det väl sluta med att båda förlorade tävlingen. Dock så var det en extremt bra övning för dem båda två.

Joshua rynkar på näsan och puttar lätt till den äldre, jo han kan bli rätt tävlingsinriktad ibland han också.
"Tror du att jag tänker förlora?" frågar han nonchalant och skakar roat och uppnosigt på huvudet. Skulle inte förvåna honom om de bägge två börjar klänga på varandra första saken de gör imorgon bitti, men ändå. "Nej, det tänker jag faktiskt verkligen inte göra." Jordan, som tjuvlyssnat lite på turturduvorna lyser upp och vickar på ögonbrynen.
"Jag kanske tar mig friheten att dokumentera alltihop, har saknat mitt jobb som kommentator under Quidditch spelen." påpekar han med ett nöjt leende.

Det andra ögonbrynet höjdes långsamt upp på Zihaos panna och tjugoåringen lade armarna i kors.
”Vadå? Ska du följa efter oss med en megafon i handen eller? Hela tiden? Du vet att jag inte lämnar Joshua ifred någon gång under hela dagen va? Följer liksom med honom när han ska duscha och allting”, påpekade han med ett rost ansiktsuttryck och började pilla med sina naglar. Varför var de tvugna att vara så jävla långa och vassa för? Och framförallt, varför växte de hela tiden tillbaka? Den enda gången han uppskattade dem var när det kliade någonstans på ryggen, då var de verkligen effektiva och att föredra.

Förundrande stirrar Jordan på de bägge två, innan han nickar godkännande för sig själv. Joshua kan inte undgå att undra om Zihao verkligen behövde nämna det där med duschandet...
"Jag kan definitivt följa efter er med en megafon, se till så att ni inte gosar ner er när ni sover, eller när ni duschar, alltid helt enkelt." retas han med ett lyckligt leende, nej att vara med i duschen har han inget intresse i. Joshua låter blicken glida upp till sin fästman.
"Jag lämnar inte Joshua ifred någon gång," börjar nittonåringen med ett finurligt leende. "Det är därför du helt klart kommer att förlora."

”Vadå, du lämnar ju knappt mig ifred heller. Bara när jag får för mig att äta någonting äckligt som du inte vill titta på”, snäste Zihao och sköt ut hakan. ”Och går du runt med en megafon kommer jag på riktigt att göra sönder något som du håller kärt”, fortsatte tjugoåringen allvarligt och blängde mot Jordan. ”Alltså på riktigt, fråga Joshua. Han vet precis hur ond jag är.” Han flinade elakt och blottade därmed de vassa tänderna. Nåja, egentligen var han en feg lurvboll, men de behövde inte någon annan veta. Och till hans försvar kunde han vara rikrigt läskig ibland, om någonting fick honom ritkigt myclet på nerverna.