I Dödens Labyrint

Demi svarade inte utan låg kvar under täcket bara och var tyst hörde honom. Hon petade till honom då han råkade lägga sig på hennes ena fot.

Thomas suckar och stod vid diskbänken "Varför?"fårgadeh an nu

Oskar flyttade på sig och drog bort täcket.
- Kom hit, sa han och höll ut armarna.

- Jag gjorde det för att skydda dig och barnen, sa Sam.

Demi kom direkt till honom kurade ihop sig och tprarna kom nu. hon görmde ansitket i hans famn helt nu.

Thoams suckar "Du vet vi klara oss"sa han nu

- Joel behöver bara få lite tid att lugna sig, sa Oskar och höll om henne.

- Jag vill bara göra något rätt, mumlade Sam.

Felix tjuvlyssnade på sina föräldrar.

(mitt huvud tillåter inte mig mera men ska sovan u ses inen vid 18 imrgon)

demi lyssnar "men ändå "mumlade hon i hans famn och kädne tryggheten

Thomas nickade tyst. "du gjorde inte det rätt men försök säg nej"sa han lugnt

Sam kollade på Thomas.
- Förlåt, sa hon tyst.

- Han är sårad, sa Oskar.

Thomas nickar "låt mig bearbeta det lite, jag förlåter dig lite just nu men det lät ta några dagar"Sa han nu..


Demi suckar och nickar "men jag menadie nte sår"snyftar hon frma

Sam log lite.
- Tack, sa hon och reste sig upp.

Oskar höll om henne.
- Jag vet jag vet, sa han.

thoams nickar tyst "och jag gör det för barnens skull och din"sa han kort och gick tyst och gjorde te nu.


Demi snyftar itll "jag ville inte få det så här"snyftar hon i han famn

- Jag pratar med Felix, sa Sam.

Oskar höll om henne.
- Ring till Joel och berätta då, sa han och höll fram sin mobil.