Skriva av sig-tråden

Om du vill prata någon gång, om vad som helst, så finns jag för dig. När som helst. Bara att du skickar ett mejl. Om du vill så kan du få min facebook, där man kan komma åt mig hela tiden, eftersom att jag i stort sett alltid är inloggad på datorn eller mobilen.

Tack darling! Jag skikar ett pm om det!

Jag skickar ett pm med en länk till min facebook!

Aleander: Du måste våga trampa vidare. Kanske kan du inte få det som du en gång ville ha det, men det finns så mycket andra saker som man kan sträva efter. Det finns ett tusental livsstilar att ta steget mot, det gäller bara att hitta en annan som passar en. Gå framåt, det kan du. Det handlar om att våga, och inse att man kan. Ge inte upp igen, utan våga nästa gången. Chansen kommer att komma igen, och många, många gånger till. Så våga bara ta den. Just nu kanske den inte finns, med då gäller det att göra sig redo för nästa gång den kommer, och intala sig att man kan, vill och vågar. Sedan är det bara att göra det. Så enkelt är det.

candycookie: Vissa drömmar är till för att uppfylla, andra bara för att förgylla tillvaron, och för att ha ett mål att alltid sträva mot. Skulle man inte ha drömmar och saker att uppfylla så skulle ju inte livet ha någon mening. Ibland stannar man upp, och man vet inte riktigt var man ska gå från den punkten man står. Men det får man faktiskt göra, man kan behöva en paus i livet och bara fundera. Tänka före man handlar liksom. Men sedan får man ställa sig upp, man kan inte vila i intet hur länge som helst. Så tänk över allting, innan du väljer vad du vill göra, och hur du vill uppfylla dina drömmar.

Incendio: Det är enkelt. Man bara går in dit. De kommer att ställa alla frågorna, och du, man behöver inte alls berätta allt på en gång, men när man väl börjat så brukar allting komma ur en. Man blir till en svamp och alla känslor spiller över, det är det som kallas tillit. Det finns ingen som säger att man gör på ett visst sätt, man liksom bara berättar. Det är inte ovissheten som håller dig tillbaka, det är modet. Det handlar om att våga bryta isen och försöka. Du har redan nu börjat, genom att berätta för någon, även om det är en internetperson, hur det är. En sådan liten sak kan vara en enkelt start. Du är visst fin, det är ingenting man blir, det är någonting man är. Och det kan man inte ändra på, hur mycket man än känner. Om man inte är nöjd med hur man ser ut, är det ingenting man borde påverka själv. Det finns folk som vet hur man ska göra, och vad som är bäst för en. Stå inte ensam i detta, för det finns så många andra som är villiga att hjälpa.

^ ♥

Jag känner mig så ensam ibland. Jag har ingen pojkvän och ingen super nära vän. Även fast jag har många vänner. Det känns inte som att jag kan ringa och bara snacka och jag kan inte bara gå hem till någon för alla mina kompisar bor långt borta. Jag är verkligen super ledsen för att jag inte har någon riktigt nära vän.

Vet du vad? Man måste inte ha en riktigt nära vän i alla lägen. Ibland kan det faktiskt till och med vara jobbigt att ha en vän som vet nästan allt om en. Man kan vara glad och lycklig i alla fall. Det är väldigt synd att det inte finns någon som du kan träffa på fritiden, det är det verkligen. Men finns det ändå inte någon ny du kan träffa? Det är aldrig fel att träffa nya vänner ska du veta. Annars kan man alltid ringa vänner, och bara prata om vad som helst, eller maila, chatta eller skicka riktiga brev. Du måste lita på de vänner du har, och faktiskt prata med någon av dem om det är någonting. För även om ni inte är jättevänner, så kan man ändå alltid prata med varandra. Annars får du gärna skicka mig ugglor om du känner dig superensam.

Jag har inte heller någon kille, men däremot har jag en riktigt nära vän som jag träffade genom hästar & ridningen. I skolan är jag ganska bra vän med några stycken, men det känns som om de är bättre kompisar än vad jag är med dem, men de har också blivit bättre när jag började umgås mer och skaffade samma intressen! Ett tips är att börja på någon helt ny aktivitet, för det är alltid enklare att vara kompis med någon som har samma intressen. Hoppas det blir bättre! Annars finns ju vi på mugglis!

Fan. Återkommer.

Önskar att jag kunde vara den förebild jag vill vara. Skulle inte allt bli bra nu? Dom sa ju så. "När du går upp i vikt, när din kropp tar sig ur svälten, då kommer du må bättre, ditt liv kommer att innehålla fler färger." Det var så dom sa.

Här står jag idag, efter 10 veckor fast i landstingets sängkläder, 10kg tyngre och inte ett dugg lyckligare. Eller möjligtvis lite. Allting är inte riktigt lika mörkt längre, det finns ljusa dagar också. Jag vill bara att allting ska bli bra, jag vill inte behöva dagvården, jag vill bara börja skolan igen och låta mitt liv vara som vanligt. Mitt liv kommer inte att bli som vanligt, inte om jag och Ana får bestämma. Everybody's watching...

Det är bra, det är bättre. Jag vill bara intala mig själv att jag är lycklig. Jag är nog frisk nu. Min bild av mig själv krossas gång på gång. Det postitiva är väl att jag inte är inlagd. Dark times, dark times.