PRS Lupple & Medi

"Men nu är jag med dig. Om en kvart kan jag gå ner." Han drog handen genom hennes fuktiga hår och log mjukt.

Hon lade sig i hans famn och såg mot Alexander.
"Hur verkar hon må?"

Allie flinade lite.
" Okej. " Sa hon leendes, rös av hans hand i håret.

Alexander nickade.
"Bra, hon sover just nu." Sa han lugnt.

Han log och smekte henne över näsryggen.
"Ska jag berätta hur jag blev vampyr?" Viskade han och drog henne intill sig.

Maria nickade.
"Stakarn blev utmattad. Dorian måste ha blivit så glad. Det är som att visa kärlek nästan."

Allie tog sig upp i hans knä och lutade sig mot honom.
"Berätta." Viskade hon och såg på honom med ett mjukt leende.

Alexander nickade sakta.
" Det är det. Det är fullständig tillit. Tror han blev väldigt lycklig." Sa han ärligt.

Han drog henne intill sig.
"För fyra hundra år sedan så mördades min familj, jag togs till fånga och jag såldes vidare." Han lekte med hennes hår.
"Du förstår att jag var vacker redaan då och jag kom ner till Italien. Här så såldes jag till Lathan och Maria. De sa inget om vad jag skulle göra. Efteråt så jobbade jag på gården i min ensamhet. Fick all tid i världen. En dag så berättade Lathan om vad de var och han gav mig erbjudandet. Alexander hade även undersökt mig och funnit en dåld sjukdom." Han log.
"De ville ha en son som kunde charma lika bra som deras första."

"Det tror jag med." Hon log och lade huvudet på sned.

Allie satt med några fingrar i munnen och lyssnade nyfiket och fokuserat.
"Du är gammal." Fnissade hon lågt men nickade.
"Lika bra som Dorian?" Frågade hon och lutade sig mer mot hans bröstkorg.
"Var det ett svårt val?" Viskade hon frågande och såg upp på honom.

"Så du sa fira, hur vill du fira?" Frågade Lathan och drog med henne bortåt till köksbordet och slog sig ned.

"Nej det var inte så svårt. Jag hade ingen familj. Jag hade en månad att leva enligt Alexander. Jag var självisk." Han såg på henne och log.
"men jag ångrar mig inte."

Hon log och lade huvudet på sned.
"Vi går på restaurang kanske? Willow kan äta vad hon vill." Hon log och drog handen genom håret.

Allie nickade sakta.
" mm okej." Sa hon lågt, funderade lite för att sedan le mot honom.
"Tack för att du berättade." Viskade hon och pussade honom mjukt på kinden.
"Jag ska försöka finna lite kläder. " Sa hon och hoppade upp från sängen och sträckte lite på sig.

Lathan nickade sakta.
"mm det låter bra. " Sa han med ett snett leende.

"Du kan ta från Willows rum. Det gör säkert inget." Han log och satte sig upp och lade huvudet på sned.

Hon log och nickade.
"Hon skulle behöva komma ut på riktigt och det skulle vara kul att äta ute sen."

Hon flinade lite och nickade.
" Tror hon är lite längre än mig." Sa hon med ett snett flin.
"Jag går på jakt. " Sa hon och tog sig ut ur hans rum för att sedan söka igenom andra rum.
Kanske borde hon dra hem och klä sig?

Lathan flinade.
"Kul att äta som i äta , äta?" Flinade Lathan och såg på henne.