prs yehet & kkaebsong

"Zihao.. klart jag inte tror det, men ville bara göra det klart för dig..." påpekar Joshua tyst, som utan några problem läst av tjugoåringens humörsvängning. "Förlåt." viskar han och gräver ner ansiktet i Harus tjocka päls, medan händerna glider över hans rygg. "Det är därför vi ska vara i lag, så kan jag hjälpa dig, innan du börjar förstå hur det är man ska göra." förklarar den yngre, och stryker bort lite smuts som satt sig i den färgiga pälsen. "Visst är han söt när han sover?"

”Jag är söt när jag sover”, sköt Zihao tillbaka och blängde på Joshua. ”Du är också söt när du sover, så Haru får fan komma på den tredje platsen. Han är åtmsintone bra mycket gulligare än alla andrabi det här rummet”, snäste han sedan och såg sådär stöddig ut. Hoppsan, vart hade det där modet kommit ifrån? Tjugoåringen lät ännu en gång blicken glida runt i rummet, där den fastnade på Julian. Självklart skulle den göra det..fy, Zihao. Det är inte okej att sända mordiska blickar mot någon som inte förtjänade det. Dock kunde han inte låts bli.

Joshua stirrar upp mot den äldre, och flyttar sig lite ifrån honom bara för att dra Haru tätare intill sig.
"Det var ett påstående, som du verkligen inte behövde ta seriöst. Om nu du tar illa åt dig av det där Zihao, och sedan börjar prata strunt om mina vänner.. bara gör inte det." suckar nittonåringen, vars humör sjunkit drastiskt. Nej, nu blev han nedstämd igen. Varför hade den äldre sagt sådär? Det var ingen förbaskad tävling.

Och där hade tjugoåringen slutligen fucked up. Precis som vanligt, med andra ord. Han kunde uppenbarligen inte hålla sig från att snacka strunt när han själv var osäker - världens mest ruttna och vidriga vana.
”Förlåt”, mumlade Zihao och rynkade på ögonbrynen. Kanske han bara var naturligt otrevlig? För visst fanns det sådana människor? ”Jag vet inte varför jag sa det”, fortsatte han tyst och började pilla med naglarna. ”Borde kanske bara lämna er ifred, kommer ändå bara råka förstöra stämningen.”

Jo, det Zihao sagt var riktigt ruttet. Men det som gör det än mer ruttet, är att Joshua faktiskt nästintill vant sig vid det. Tjugoåringens ruttna ord som han slänger ut sig ibland.
"Nej.. jag vill att du ska vara kvar.." viskar den yngre och flätar försiktigt ihop sina fingrar med Zihaos. Han vill att sin fästman ska komma överens med hans vänner, med hans bror. Dock verkar det inte riktigt som att Zihao vågar satsa på det, vilket är riktigt typiskt.

”Jag vet bara inte hur jag ska bete mig, Joshua. Du vet att jag är dålig på sånt här”, mumlade Zihao och gnagde sig själv hårt i underläppen. ”Och du inser nog inte hur rädd jag är för att råka säga någonting fel eller bete mig dåligt..så pass rädd att jag gör just det”, förklarade han därefter och sänkte blicken. ”Önskar att någon bara kunde sy ihop mina läppar, då hade jag inte kunnat slänga ur mig en massa skit.” Med en liten suck, grävde han ner sig i den yngres famn och slöt ögonlocken. Kanske han kunde hitta en tub med superlim och limma ihop dem? Det skulle också fungera.

"Försök att inte tänka på det alldeles för mycket Zihao, de kommer inte döma dig." viskar Joshua försäkrande och lämnar en liten kyss på ena kinden. Kanske vännerna haft lite dumma tankar om tjugoåringen innan, men de har fått det klart för sig att deras vän mår mycket bättre med honom. Det går inte att säga nej till, eller hur? Med rynkade ögonbryn stryker han försiktigt fingrarna över de röda lockarna, att ha Zihao nergrävd i sin famn är förvånansvärt tillfredsställande. "Men om du nu syr ihop dem, hur ska jag då kunna kyssa dig? Eller prata med dig? Sluta prata strunt." påpekar nittonåringen med ett leende innan han håller upp chips framför den äldre än en gång.

Det var lättare att säga att han skulle sluta prata strunt än att faktiskt göra det. Tyvärr. Tjugoåringen fäste blicken på chipset och fångade ännu en gång upp det mellan tänderna.
”Hur vet du att de inte dömer mig? De vet inte ens hälften om min situation..skäms du över mig eller?” Undrade Zihao och höjde lite på ett ögonbryn samtidigt som ett flin letade sig över de smala läpparna. ”Skulle inte döma dig om det nu var sanningen, jag vet att jag är oerhört pinsam”, konstaterade han därefter och kupade händerna omkring Joshuas puffiga kinder. ”Är det ohyfsat att kyssa dig nu? Innan jag syr ihop mina läppar.”

"För att jag skulle märka om de gjorde det Zihao, de är verkligen snälla och förstående." försäkrar Joshua medan de små fingrarna slingrar sig om de röda lockarna. "Skäms över dig? Herregud nej Zihao, skämdes du över mig när Andrew kom på besök?" frågar han tillbaka med höjda ögonbryn, det skulle vara förståeligt om nu tjugoåringen faktiskt gjort det. "Jag kommer inte tillåta dig att sy ihop dina läppar ska du veta, kommer inte kunna leva utan min dagliga dos av kyssar. Men hmh... ja lite ohyfsat är det, men vi har redan varit lite ohyfsade."

”Skämmas över dig? Det skulle jag aldrig göra..men du beter dig åtminstone någorlunda normalt när det väl kommer till kritan”, mumlade Zihao och lutade sig lite närmare nittonåringen, fortfarande med händerna kupade om kinderna. ”Då finns det ingen anledning till att sluta vara ohyfsad, eller hur?” Undrade han och log snett för att sedan pressa läpparna mot Joshuas. Usch, så väldigt oartiga de var. Speciellt tjugoåringen som nyss suttit och snackat skit om fästmannens vänner. Men nu var det slut med det. Åtmsintone så länge läpparna var upptagna med annat. Dock skulle de troligen inte vara det allt för länge till, men men.