PRS Lupple & Medi

Hon rörde sig lite av att Dorian flyttade på sig men rörde sig sen inget mer. Hennes ena hand föll ner.


Han kysste henne och höll armarna om henne.
"Du är så magisk." Han tog henne i famnen och satte henne på sin säng och log,

Maria såg på Alexander och log mjukt.
"Så känner du dig lugnare nu när Willow är en människa på rigktigt? inget mirakelbarn."

Han fångade upp hennes hand när den föll ned och höll den i sin hand, kramade den mjukt- varsamt.

Hon följde med till sängen och drog med honom ned intill sig.
" Du är." Viskade hon och kysste honom igen.

Alexander log svagt och skakade på huvudet.
"Lugnare och lugnare, detta ger ju helt andra möjligheter- men också problem- för henne." Sa han tyst.

Hon vaknade till och såg på honom och log.
"Bästa fylla evar." Flinade hon och drog en filt om sig och slöt ögonen igen.
" Kan du sjunga för din fulla flick... jag menar fästmö." Hon log svagt.

Han log och höll upp ett finger.
"Du måste ha trosor om du ska gå ner sen. " Han föll över henne och kysste henne och log mjukt.
"Okej jag är mer magisk än du."

Maria nickade instämmande.
"Hon är inte jagad kängre vilket är e bra sak. Vad detta nya inebär kommer vara jobbigt att ställa sig inför, eller kanske inte men jag är lycklig att hon valde våran familj."

Han skrattade lågt och smekte henne över kinden när hon vaknade till.
" Du kommer vara så bakis sen." Viskade han retsamt för att sedan börja sjunga för henne.

" Du kan inte säga vad jag ska ha på mig." Flinade hon för att sedan linda sina ben om hans midja och besvarade hans kyss.
"Vi kan vara lika magiska?" Viskade hon bedjande mot hans läppar.

Han nickade sakta.
"Väldigt bra sak." Sa han och svalde hårt.
" Hon kommer bara vara i den i ungefär 60 år till, plus minus. " Viskade han.
"Den dagen tror jag även Dorian beslutar sig för vissa saker. " Sa han tyst för att vända om och gå bortåt.

"Får jag sova mer då?" Hon hade somnat och höll i hans tröja med ena handen och läpparna särades medan hon andades.

"Men om vi ska gå ner så måste vi." Han log och kysste henne milt.
"Nepp jag är mer magisk." Han log retsamt mot henne, smekte hennes kind och drog in henne i sin famn.

Maria såg på honom och lade huvudet på sned.
"Vad tror du att hon minns? " Maria tog sin makes hand och kramade den hårt.

"Du får sova hur mycket du vill." Viskade han för att sedan dra en filt mer över henne och bäddade ned henne.
Fortsatte att sjunga lågt och bara iaktta henne är hon sov.

"Åh sluta, jag har en lång tröja." Flinade hon och skakade på huvudet.
"Inte alls. " Gnällde hon lekfullt och följde med in i hans famn.

Lathan såg på henne och log svagt.
"Ingenting. Ingenting som kan ge henne smärta. De vill att hon ska vara lycklig." Sa han lågt.

Han flinade och skakade på huvudet.
"Jag ska fråga din far en sak sen. Hoppas det är okej?" Han log och kysste henne lätt.

Hon nickade och log. Hon tog hans hand i sina och såg in djut i hans ögon.
"Lahan hon valde att stanna. Hon älskar verkligen oss."

Allie tittade på honom med ganska forskande blick.
"Du är fri att prata med Alexander hur mycket du vill. " Sa hon och svalde hårt.
"Beroende vad det handlar om." La hon till och besvarade sedan kyssen.

Lathan mötte hennes blick och nickade.
"Jag vet kära du. Jag vet." Sa han och smekte hennes kind lätt.

"Den saken är mellan mig och din pappa. Du får inte veta något.... än iallafall."
Han log och lade armen om henne och slöt ögonen.

Hon log och tog hans hand.
"Vi måste fira." Hon såg på honom.

Allie svalde hårt, såg på honom.
"Mhm, prata med honom då. " Sa hon fundersamt. Höll armarna om honom och lät sina läppar utforska det hon kom åt.

Lathan nickade sakta. "Det borde vi." Log han brett.