Life - Lupple & Medi PRS

Olivia kved men vaknade inte. När hon blev nerbäddad så vaknade hon dock.
"Somnade jag?" Frågade hon och gäspade.
"Ska jag somna om?"

Gabriel hade precis lagt sig i sängen och smekte hennes kind försiktigt. Hon hade vaknat. Fasen. "Älskade, du somnade." Viskade han för att sedan le större. "Det är rätt sent på kvällen. Nästan natt är det. Så ja du borde somna om." Viskade han och kröp ned under täcket.

Hon log mjukt och tog hans hand. Försiktigt kysste hon den.
"Kan du verkligen sova som en människa då?" Frågade hon och smekte hans kind.
"Du kan sova som varg om du vill."

Gabriel såg på henne med ett mjukt leende. "Det är sant att jag har lättare som varg i typ alla avseenden." Viskade han ärligt och pussade hennes panna lätt. "Men jag vill känna din hud mot min. Jag har saknat den känslan." Sa han ärligt och la armarna omkring henne.

Hon kunde inte låta bli att le och tog honom närmare.
"Då får du sova hur du vill. Jag somnar säkert när som helst." Ho log och sart hade hon somnat om.

Han följde med närmare henne och höll henne tätt intill sig. Både såg och kände hur hon somnade och snart hade även han somnat.

Hon vaknade dagen därpå och hon vaknade. Hon blickade runt och hon kände doften av frukost. Snabbt tog hon sig ner och såg in i köket.
"Älskling!"

Gabriel vände blicken mot henne och log. "Ja?" Frågade han och serverade fram det sista på bordet.

"Godmorgon!" Hon satte sig vid bordet och såg på honom.
"Sov du gott i natt eller sov du hemskt?"

Gabriel flinade lite. "Jag sov okej." Erkände han och satte sig vid borde också och började ta för sig av frukosten. "Sov du gott?" Frågade han och såg på henne med glada ögon.