Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Du kommer lämna oss båda va Niel?" mumlade Mona sorgset. "Jag förstår dig...Men snälla säg adjö innan du går, jag ivll hålla om dig en sista gång".

"Jag åker imorgon. Jag behöver rensa tankarna. Men jag lovar dig, älskade, jag hittar dig igen en dag." sa Niel ärligt och gick fram till henne. Han lade armarna om henne och kysste henne ömt.

Mona log svagt, det var ett löfte i alla fall. Hon kramade honom ömt och kysste honom likadant, men även lite desperat, det var nog sista gången på länge..."Jag älskar dig så" mumlade hon mot hans läppar och torkade sina nu våta kinder med handen.

"Gråt inte!" viskade Niel och kysste bort Monas tårar ned fjäderlätta kyssar.

Mona log svagt igen och strök honom över kinden. "Jag ska försöka". Hon kysste honom lätt igen. "Jag kommer sakna dig...Men hellre att du funderar än detta" mumlade hon. Alla smärta och sorg.

Niel log. "Bra." sa han. Han nickade intsämmande sedan, "Ja. Jag behöver fundera, rätt mycket faktiskt. Men inte för mycket."
Han böjde sig mot Mona och kysste henne igen, ömmare. Han skulle sakna henne så...

"Jag lovar att försöka äta, och jag ska ta hand om Erin och försöka leva" mumlade Mona då han kysst henne igen. Allt kändes bättre nu utan Mona, bara ensam med Niel.

Niel nickade. "Bra. Hjälper du mig packa?"

Mona nickade och tog hans hand. "Såklart". Hon gick upp med honom och började hjälpa till. "Hur länge blir du borta tror du?" mumlade hon tyst.

"Vet inte, minst några veckor."