Skriva av sig-tråden

Du är ingen idiot

lillamymin
Jag försöker ta mig ur det

Valmo, nu bekymrar du mig verkligen. Du är absolut inte en idiot. Du är helt fantastisk och jag beundrar dig väldigt väldigt mycket. Du är alltid så snäll och omtänksam, och bryr dig så väldigt mycket om andra människor.
Ibland händer det saker, ibland bara känner man sig meningslös, men det blir alltid bättre. Tänk inte på det sättet, för det är inte sant. Kanske blev någonting lite snett, med det gör dig absolut inte till en idiot. det är bara en lärdom, och såna saker är väldigt, väldigt bra.
Är det någonting, så vet att du har all rätt i världen att skriva av dig, det är det som detta är till för. vi är här för att lyssna, annars skulle denna tråd vara meningslös.
Du får alltid skicka en uggla om det är någonting.

Jag har hört talas om att tröst äta, att äta för att man är besviken på sig själv. Men aldrig någonsin om att man straffar sig själv genom träning och att inte äta. Men det är så jag gör, det är så jag håller ihop mitt liv. Jag vet så väl att jag gör fel, leder in mig själv i samma bana som jag har försökt ta mig ur så länge nu. Men sen jag bröt ihop har allt fått bära eller brista, varje dag har jag väntat på att vulkanen ska explodera, innan jag insåg att jag kan ta kontrollen över mig själv igen, men på helt fel sätt. Jag förstår ju hela tiden att jag gör fel, men det är omöjligt för mig att sluta, hur mycket jag än vill.

Elley: Det är sådana situationer som man faktiskt inte kan ta sig ur helt själv, och det är absolut ingen som förväntar sig att du ska klara av det. För det är väldigt svårt och jobbigt på alla möjliga tänkbara vis. du måste prata med någon, och det lättats är alltid att börja med dina föräldrar, för de är de som verkligen älskar dig genom vått och torrt. De kommer att lyssna och se till att du får det bästa möjliga. Och känns det för svårt, för det kan det faktiskt göra, så kan en annan start vara att prata med personal på skolan, en vän eller helt enkelt ta kontakt med till exempel umo. Känner du att någonting verkligen är fel, så tveka inte med att ta tag i det. Håll inte på att släpa omkring på det. Ingenting kommer att bli bättre av att det bara får ligga och växa. När ett beteende fått gro, är det svårt att komma ur det, men man kan i alla fall försöka stoppa det att växa till en vana. Våga, och var stark i dig själv. Du har makten över dig själv, kom ihåg det.

LucyMalfoy : Försök verkligen, kom ihåg att jag står bakom dig och hejar på. Jag tror på dig, och att du kommer klara det.

Men snälle lille Valmo. Du är ingen idiot och kommer aldrig vara det. Lova att du ALDRIG säger så om dig själv igen?
Du kan alltid skicka en uggla till mig om du vill skriva av dig.

Jag vill svara er alla, men jag är inte duktig på sådant. Men jag älskar er alla, jättemycket. Och hoppas det blir bättre ♥

Här kommer min långa avskrivning. (Sätter i spoiler, eftersom- ja, den är lång)

Om du läste det här, ens bara lite. Herregud, vad det betyder mycket för mig. Jag vill krama dig och ge dig applåder, du är underbar som orkat läsa. Tack. ♥

Jag älskar dig, okej? Hör alltis av dig om det är något, jag svarar ♥

Luna 1: Jag skrev ett meddelande som svar. ♥

Luna 1: En gång när jag var liten och hade haft en mardröm så tröstade min pappa mig. Han sa alltid samma sak.
Det är din dröm. Din fantasi som bara du styr över. Om det blir för obehagligt, så kan du sätta stopp för det. Folk kan peppa dig, men endast du kan jaga bort det mörka. Om du lyckades framkalla allt det där hemska, varför inte framkalla något trevligt. Kanske en av dina favoritkaraktärer i en bok som du minns. Någon som ser allt det bra hos dig, för tro mig, allt de där barnen säger, det är falskt. Du är helt perfekt som du är, punkt slut. De där barnen, är skapade för att förstöra. Det är på tiden att du skapar några för att hela.

Luna 1: Du vet vad som gäller. Du ska bestämma över dig själv, lyssna inte till personerna. De är någonting inom dig, någonting du har för att tracka dig själv. Du vet att det är fel att lyssna till dem, innerst inne vet du det. Men det är så mycket som kommer ivägen för man alls ska orka lyssna till dig själv, och våga stå upp mot de delar av sig själv som påpekar ens fel. Varför är det så lätt att ta åt sig av gliringar, och så svårt att ta åt sig av komplimanger? Varför är vi så lätt påverkade av det som gör oss ledsna? Det går inte att svara på, men vi vet båda att det är sant. Och ingen förväntar sig att du ska kunna sluta tänka så mörka tankar helt själv, för det är näst intill omöjligt. Det är som en drog, minsta lilla sak som är negativ suger man åt sig som en svamp, och allt det goda, det rinner av som vatten på en spegel. Men det går att bekämpa det där mörka, tomma inom en, det går att bekämpa personerna och barnen. Du måste bara vara stark, väldigt, väldigt stark. Och du måste tro på dig själv, tro att du klarar det. Du måste verkligen tro på att det kan bli en förändring, och att allt kommer att bli bättre.

Bris förstår inte? Det var en himla otur, de brukar annars vara väldigt bra. Men du måste fortsätta kämpa. Det finns andra, kuratorer, kanske en på skolan? Det finns BUP, och de är säkerligen där för dig. För de har erfarenhet, och vet vad som är det allra bästa. Ge inte upp, våga bara ge upp. Försök förklara hur det är, och var ärlig. Smyg inte, det gör ingenting bättre, utan berätta sanningen för dem. Få ur dig allting, låt det inte vara en hemlighet, inte någonting av det.

Jag hoppas verkligen inte att det är sista gången du skriver i tråden. Inte för att jag vill att du ska må dåligt utan för att jag vill att du ska veta att du alltid kan finna stöd och hjälp här. Du får inte för en sekund tro att du är ensam och att ingen har tid att lyssna, för det är fel. Känn dig inte ensam i det här, det finns så många fler som finns för att lyssna, och som vill att du ska få det bättre. Och tveka inte att skicka mig en uggla när någonsin du känner att allting går fel.