De utvalda

Ethan blev förvånad, att de mindes, och att de såg det trots hans bandage om ena ögat. "Ja..Det är jag, minns ni mig än?". Han suckade sorgset åt deras magra gestalter. "Om ni tackar ja så får ni komma med detsamma till gården och få er något ordentligt att äta". Han visste hur det var att vara hungrig och svälta, men han hade inte gjort det på många år nu.

De bara nickade och log svagt.
"Vi tackar gärna ja, vi är inte välkomman i byn" sa de, alla var de särlingar så konstigt var det inte. De såg mer än tacksamma ut, som om Ethan hade skänkt dem livet åter.

Ethan log svagt. "Perfekt, följ med mig då så fort ni fått ihop era saker". Han kliade sig lite generat i nacken, han gjorde inget bra, han gjorde bara det han var tvungen. "Ni kanske får vänta med ett tag att flytta in i stugan i skogen, ni kan få bo i mitt hus så länge då, jag måste få bort den gamla skogsvaktaren" suckade han.

De tackade mycket och packade ihop deras få ägodelar och tältet, inte ens hästen hade de kvar. Snart var de färdiga och följde efter Ethan.
"Ska jag få bort honom?" frågade Eletha med den mörka blick hon ibland fick, den som var skoningslös och som Randa hade älskat.

Ethan skakade på huvudet åt Eletha. "Nej, vi gör det du föreslog förut, du kan hjälpa mig att avväpna honom dock om du vill". Han såg sorgset på henne, henens mörka blick.
Han började sedan gå, mot byn och sedan mot sitt hem.

Eletha tystnade och nickade, hon hade upp och ner dagar och ofta föll hon tillbaka i sitt gamla liv. Sedan nickade hon, hon ville hjälpa honom att avväpna mannen, han fick inte åter skada Ethan.

De gick på och snart var de i hallen på herrgården. "Sådär ja, köket är bara rakt fram ditåt" sa han och pekade. "Sedan kan en tjänsteflicka vid namn Frida hjälpa er till ett ledigt rum".
Han gick sedan ut igen och till stallet och hoppade upp på sin häst.

Eletha väntade på honom vid stallet och satte upp på sin häst då han kom. Nu skulle de åter till skogsvaktaren eller han som vidare skulle hjälpa till i skattet, han som hade armen ur led.

De red ut i skogen och snart syntes stugan. Skogsvaktaren kom ut ur stugan och viftade med en kniv. "kom inte nära" morrade han. han hade sin arm tryckt mot sig och grimaserade av smärta då han tog ett steg fram.
Ethan hoppade av hästen. "Vi vill inte skada dig, bara hjälpa dig". Han nickade sedan mot Eletha.

Eletha såg på mannen, och tog sig sedan snabbt fram. "Håll dig lugn annars blir din andra arm också vriden." sa hon med kall stämma och mörka ögon. Det syntes att hon inte hade svårt med att göra det och hon avväpnade honom.