prs yehet & kkaebsong

"Mm, jag har jobbat med det under några nätter, har auroren som mentor i det också" Svarar Joshua och nickar lätt medan han drar jackan tätare omkring sig. "Tyvärr, det har jag inte fått klart för mig själv." Med ett kluvet ansiktsuttryck trampar han lite på stället innan blicken åker upp mot Zihao. "Du, försök att inte kommentera Georges öra.. han har förlorat det, och även om han vill se det från den ljusa sidan, så är det bra att inte reta upp honom." Viskar Joshua, och tänker precis höja handen och knacka på dörren, innan två långa skepnader poffar fram bakom dem två.
"Nejmen Hejsan, de två turturduvorna som vi så längtat efter sig." Sjunger Fred och slingrar sin arm om Joshuas axlar, medan George gör det om Zihao. Ja, tjugoåringen måste känna sig välkommen.
"Nej, mitt öra är ingen trevlig syn ska du veta, men jag är fortfarande olidligt snygg."

När tvillingarna puffade upp från absolut ingenstans, vacklade Zihao till en aning. Den enda anledningen till att han inte ramlade i backen var för att George eller Fred lagt en arm om tjugoåringens axlar. För det första, nej han kunde inte se någon som helat skillnad på dem. För det andra, nedrans, förbaskade, irriterande transfereringar. Med lätt upp spärrade ögon, stirrade han först mot tvillingen för att sedan vända den skrämda blicken mot Joshua. Jadå, han var absolut vettskrämd för tvillingarna. De var ju trots allt två, väldigt läskigt faktiskt.
”Du var aldrig olidligt snygg, men visst”, flög det ur Zihao innan han hann hindra sig själv. Det var ju så hemskt svårt att hålla truten stängd ibland. Väldigt, väldigt svårt faktiskt.

Joshua slingrar sina armar om Fred och kramar om honom hårt, innan han skuttar upp i Georges famn.
"Det är bra att min flickvän inte tycker likadant som dig." Påpekar George och klappar Zihaos löst på axeln, innan han kramar om sin vän han också.
"Nu går det iallafall att se skillnad från er, det är ju positivt." Säger nittonåringen och bär upp Haru i sin famn som stirrat upp mot honom.
"Jag kan prata om hur George är mindre attraktiv än jag själv. Men, kanske vi kan fortsätta där inne? Mamma har fixat te och varna mackor åt er... plus någon present eller två." Fred börjar fruset att putta Zihao och Joshua in till huset.

”Present? Men vi har inte några presenter med oss”, gnällde Zihao och sneglade bak mot den som måste ha varit Fred, med tanke på att örat var halvt bortsprängt. Stackars Fred. Även om han inte direkt hade någon nära relation med Joshuas vänner, kunde det inte ha varit trevligt att få örat avslitet. Inte alls. Tjugoåringen, som fortfarande var alldeles skräckslagen och ynklig, vände de uppspärrade ögonen mot Joshua istället. ”Eller hur? Visst har vi inte med oss några gåvor? Säg det till dem Joshua, att vi inte har någonting med oss”, rabblade han på och började vrida händerna mot varandra. Usch, han betedde sig verkligen alldeles patetiskt.

"Zihao, sluta. Du vet, Mrs Weasley är som en andra mamma, hon förväntar sig ingenting. Precis som när du träffade min mamma. Presenter till Bill och Fleur däremot, det har vi gått om." Försäkrar Joshua och låter blicken glida över det välkomnande vardagsrummet, och möts av en roskindad Mrs Weasley med ett förkläde med mjöl över sig.
"Joshua, gud det var alldeles för länge sedan." Utbrister hon och kramar om den nätta kroppen, och lämnar pussar på de puffiga kinderna. "Tunn som en sticka, tur att vi har pajer gjorda!" Blicken glider därefter till Zihao, och leendet sprider sig än längre. "Du måste vara Zihao! Du har en fantastisk smak måste jag säga Joshua, trevligt att mötas." Och med det drar hon in den längre i en varm kram.

Zihao kände sig både välkomnad och obekväm på samma gång. Obekväm pågrund av närheten men samtidigt väldigt välkomnad.
”Det är snarare jag som har bra smak”, mumlade tjugoåringen och sänkte blicken, med kinderna alldeles rosiga. Urk, han var verkligen pinsam. Tjugoåringen hade inte direkt blivit förvånad om Joshua skämde öronen av sig på grund av fästmannen. Med ett litet leende lutade han sig tillbaka och betraktade kvinnan framför honom. Jösses, hon måste ha varit minst trettio centimeter kortare än honom. Och Zihao som tyckte att nittonåringen var kort. ”Hm, sa du någonting om pajer? För jag är utsvulten..precis dom vanligt.”

"Åh, det beror på vad du är sugen på. Vi har blåbärspaj, hallonpaj, men också taccopaj, kycklingpaj och några vegetariska alternativ." förklarar Mrs Weasley och går tillbaka till köket, där radion spelas och de yngre ungdomarna sitter samlande.
"Så, du vet vilka Harry, Ron och Hermione är, eller hur? Sen har vi också Ginny här.." påbörjar Joshua i viskande ton och nickar mot de två år yngre ungdomarna.
"Men de behöver du inte oroa dig om, det är vi som ska underhålla er. De där är alldeles för tråkiga och seriösa för sitt egna bästa. Jordan och Julian håller också hus här någonstans... Liljah ska också komma.." börjar Fred frånvarande medan blicken glider över huset, sökandes efter sina vänner. "Hon skulle inte ha kommit om hon inte visste att du skulle komma Joshua, så himla elakt av henne, eller hur?"

Åh herregud, det här hade ju Zihao inte förväntat sig. Det var så många nya ansikten och samtaiigt så långa gamla. Trion gick ju i Weimins årskurs, men han hade aldrig direkt sagt någonting till dem förutom någon elak kommentar lite då och då. Ginny hade han sett innan i någon korridor och alla Joshuas vänner var han ju åtminstone bekant med. Däremot kände han sig inte direkt bekväm med varken situationen eller någon av människorna i huset. Förutom fästmannen då, men det var redan ett givet faktum.
”Du..” började tjugoåringen och lindade armarna omkring den yngre med en liten, ynklig suck. ”Julian? Jordan? Sist jag såg Julian var för två år sedan, och då hade jag i åtanke att döda honom”, fortsatte han och såg sådär ruskigt obekväm ut. ”Tänk om han hatar mig..tänk om de alla egentligen hatar mig men inte vågar säga någonting.”

Det är uppenbart att Zihao inte riktigt är bekväm med situationen, till och med Weasley tvillingarna ser det klart och tydligt.
"Kom, vi tar och sätter oss vid brasan istället. Mamma, har du lust att komma med teet och varsin bit?" frågar Fred och ler tacksamt mot sin mor, innan han för de tre andra till en lite mer avlägsen del av huset. "Det är rätt många människor här, men imorgon kommer det vara ännu mer... och då kommer inte vi heller känna hälften ut av dem, ska du veta Zihao." Joshua ser upp mot sin pojkvän och kramar om hans hand.
"Klart han inte hatar dig, du. Mycket har förändrats under dessa två år, Julian ogillar dig inte för det där längre."

”Det kanske han visst gör”, knorrade Zihao och följde efter tvillingarna, med Joshuas hand ordentligt inkapslad i sin egen. ”Och förresten så är det inte mitt fel att jag är feg. Har umgåtts med några få männsikor under den här senaste tiden och innan det umgicks jag inte med någon..kanske en och en annan skalbagge, men de räknas ta mig fan inte”, muttrade han sedan och betraktade huset allt eftersom de rörde sig längre in bland myllret av möbler, väggar och prylar i största allmänhet. Tjugoåringen hade aldrig sett något liknande innan, vilket var underligt eftersom han var uppväxt i en magisk miljö. Båda föräldrarna var renblodiga och uppväxta med den - Zihao likaså. Men något sånt här hade han faktiskt aldrig stött på innan.