Förändrad värld Lupple & Medi

Hon fnittrade och nickade.
"Deal men jag vet redan allt om min make. Han sa det till mig och det han inte har jag fått reda på hemmifrån." Sa hon menande.

"Det är okej. Bara du tar hand om mig. Kan du lägga handen mot mitt bakhuvud? Det bultar så hårt."

Armelle stirrade på henne med öppen mun. " Är du seriös? Åh jag har några frågor till dig." Flinade hon. "Det finns vissa berättelser som jag tror han hittat på." Log hon roat.

Han la varsamt handen på hennes huvud.

"Du får fråga ikväll." Sa hon och skrattade.
"Men det är om vi får honom på en båt. Det blir ett jobb."

"Aj." Sa hon men hon såg sedan på honom och log.

Charles öppnade ögonen och såg på när Alexander kom in. Höjde handen till en hälsning. Han mådde redan bättre.

Armelle nickade roat. "Om det är någon som kommer lyckas så är det du." Log hon och körde om en bil och fortsatte in mot staden.

Alexander log mot honom. "Hej. Hur mår du?" Undrade han och gav honom en skrivbricka att ha bakom pappret så det skulle vara lättare att skriva.

"Ja det kommer jag. Han är så dramatisk ibland." Sa hon och himmlade med ögonen innan hon såg mot staden.
"Hur kommer det sig att ni alltid kör in i staden? Det är väl omöjligt att köra? Det är ju vattenstaden."

Han tog emot dem och började skriva. Nu hade han mer stadighet på sin hand.
"Vad ska jag säga eller rättare sagt skriva? Jag har ont i munnen men jag känner hur det blir bättre. Min kropp är inte lika öm som förut men jag är fruktansvärt trött. " Han gav sedan ttillbaka och log trött.

Hon log roat. "Det finns broar Halo." Log hon snett.

Alexander tog emot pappret och läste det. Log lite. "Kan du gapa? Så jag får se." Log han mjukt.

"Ja det är ju sant men ändå. Han är så fånig. Dessutom ska vi inte åka på broarna. Det är ju en stad att gå i."

Han gapade försiktigt men kved av smärta och visade hur sliten han var.

Alexander studerade hans tunga och hjälpte honom att stänga munnen försiktigt. "Fortfarande lika svullen." Sa han och tog tempen på honom. "Du har lite feber, men det kan man vänta sig efter det du gått igenom. "Sa han lugnt. "Men du måste säga på en gång hur du mår. När jag frågar." Sa han ömt.

Hon flinade lite. "Vi är snart framme." Log hon mot dem där bak i bilen.

Han såg på honom. Hur skulle han prata om han inte ens kunde? Han gjorde skrivteken igen och pekade på pappret.
Han ville fråga lite saker.


"Det känns bra. Det känns enformigt om dagarna. Vi kanske ska köpa något godis eller något. Så vi kan ha en mysig kväll."

Alexander gav honom men liten klocka. "Vill du ha hjälp. Ring i den." Log han. Gav honom nytt penna och papper och väntade.

Armelle log snett. "Det kan vi göra." Log hon.