In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och nickade.
"Ja jag känner till den. Jag har även fått återge saker Halo har sagt. Det är saker som mardrömmar, drömmar. Saker hon tror hon själv har sagt." Hon såg ner och log och flyttade sin hand.
"Åh oroa dig inte. hon sover tugnt. Jag lät en formel slippa ur mig så hon får sova tyngre." Hon log.
"Så du har saknat att vara hos hennes höghet?" Viskade Ruby och såg över axeln.

"Gix berättade att Adelaide, hennes vän, rapporterade till honom för dokumentation. Så du menar att du också gör det?" Han kom på sig själv att det lät som ett förhör och skakade på huvudet då. "Ursäkta, det var inte meningen att förhöra dig så. Jag.. Jag vill bara förstå.", erkände han.
"Jag har funnit mig här. Igen. I prästinnans närhet. Och, ärligt, jag vet inte hur jag ska känna mig. Jag trodde inte att jag skulle vara här igen." Rion flackade med blicken och ryckte på axlarna innan han lät blicken vila på Ruby igen. "Jag har levt ett annat liv så länge. Halo.. den nya prästinnan..", han såg på Halo och sedan upp på RUby igen. "..Det känns konstigt. Märkligt. Och jag antar.." Han suckade djupt och kände sorgen. "..att jag saknar Alice.", suckade han och såg bort samtidigt som han mindes tiden med Alice.
"Jag kanske är dömd att leva mitt liv i skuggan av prästinnan. Min odödlighet hos hennes höghet. Jag.." Han vaknade upp ur sina tankar. Här satt Rion alltså och erkände sina tankar för Ruby, någon som hann nyss träffat, någon han absolut inte kände. Men han erkände för sig själv att hon verkade som någon som var duktig på att lyssna. Hon verkade inte döma honom. Inte som Gix eller de andra vampyrerna från rådet. Han uppskattade det. Det var lätt med Ruby.
"Jag ber om ursäkt om jag säger för mycket till dig, Ruby. Du är ung, du ska inte belastas med det förgångna."

"Det händer att jag har hört saker som inte Adelaide uppfattade. Då är det min plikt att medela det vidare. Jag är två år äldre så jag har gjort det någon gång mer." Hon log mot honom och nickade lungt.
Att lyssna på hur han berättade gjorde henne sorgsen.
"Åt sir Rion klandra dig inte. Att du talar är underbart. Du är som en frisk pust hos mig." Hon log och rättade till hur hon satt och kliade sig i håret.
"Så be inte om ursäkt." Hon såg ner och smekte Halo över håret.
"Om jag förstår rådet rätt kan hon komma tillbaka i små glimtar. Att se allt vara föändrat skulle skrämma livet på mig. Att vakna upp och se taket ljysa av lampor. Eldrivna fordon och annat. " Hon ryste.
"Är du törstig? Jag skulle vilja ha något men Halo ligger på mig som du ser." Hon gav honom ett leende."

Rion lyssnade på Rubys ord och nickade efteråt. Han förstod att Ruby gjort och gjorde allt i sin makt för att hjälpa Halo och de andra vampyrerna. Hon var en god vän. Det uppskattade han, men istället för att berätta det för henne log han bara. "Jag antar att jag saknar henne. Alice alltså. Om du inte redan har listat ut det så.. Hon var min livs kärlek.", erkände han och kände ett lättnad över att få yttra det. Till någon. Någon som hörde honom.
Han uppskattade dock att Ruby verkade vilja styra samtalet till något annat. Dricka. Han processade det. "Ja. Ja. Javisst. Dricker du vin?", frågade han och reste sig för att kalla på en tjänare som gärna serverade de det de önskade. "Eller whiskey?"

Hon såg på honom och nickade med ett svagt leende.
"Men det skadar inte att öppna sig då och då." hon såg upp och hajade till.
"Vin? " Hon såg på honom.
"Jag må vara äldre men jag är inte i den åldern sir. Dessutom så är vin inte bra för en häxa." Hon skrattade.
"Vatten elelr iste skulle fungera lika bra som något annat."
Ett leende spred sig över hennes läppar.
"Jag har läst boken själv. Du näms. Inte med namn utan bara som en dröm."

Rion log. Han hade redan räknat ut hur han skulle bete sig nästa gång, för att rädda situationen och inte behöva förklara sig eller bete sig underligt för att han öppnat sig för Ruby. Dessutom, det krävdes väl mer tid innan hon kände honom? Innan hon ärligt kunde säga att hon förstod hur han tänkte och kände?
Han skrattade då hon påpekade att hon var för ung för att smaka av den alkoholiserade drycken.
"Så du erkänner att du aldrig har smakat? Nåväl, Ruby. Vin till mig och iste till dig."
Han gav tjänaren en menande blick som försvann för att hämta de beställda dryckerna.
De blev serverade varsitt glas. Rion tog det i sitt grepp och smakade av den röda drycken. Den var god.
"Jag nämns? Om det inte är mitt namn, hur kan du vara säker?"

"Jag erkänner att jag aldrig har smakat." Hon log och drog upp benen och vred lite på huvudet.
Hennes lockiga hår omringade hennes ansikte när hon återigen såg mot Rion.
"Jag är rätt säker på att det är du hon menar. En dröm hon hade för inte så länge sedan berättade hon för oss att hon var uppklädd. I en mycket vacker kläning och vid hennes sida stod en väldigt vacker man. Hans hår var rödare än mitt. Hans leende var självsäkert men ändå ömsit på något vis. När han dansade förde han mig över dansgolvet." Hon log.
"Det låter som dig."

"Då blir det en överraskning den dagen du smakar.", skrattade Rion och tog smakade av vinet han blivit serverad.
Han lyssnade sedan intresserat på hennes historia om den dansande mannen. Han fnissade till då hon beskrev honom som vacker- var det ett erkännande alltså? Rött hår, tja, det hade väl många?
"Så, är det dags att vi testar din teori?" En känsla av nyfikenhet hade funnits hos honom och han reste sig. "Får jag lov att dansa med dig?" Han sträckte ut sin hand åt Rubys håll.
Han tänkte på de gånger han dansat med Alice. Så många gånger de haft baler och andra festligheter där deras, nästan, enda underhållning var dans. Rion gillade det och erkände att han var duktig. Han hade taktkänsla och gillade känslan att dröma sig bort från verkligheten för ett ögonblick. Dansen hjälpte till på det sättet.
Blicken var fäst på Ruby. I bakgrunden kunde han höra hur en spelare spelade musik i den stil som var lätt att röra sig i en vals. Någon tjänare hade väl hört hans önskning.

Hon tog en klunk av sitt iste och såg på honom.
"Jag tror inte det. Att dricka är inget jag längtar efter." Hon blev lite röd på kinderna när han bad om en dans och hon lyckades flytta Halo och lade en kude under henne och såg på honom.
"Jag tror min teori är rätt men man ska alltid testa sin teori som våra lärare sa." hon gav honom ett leende och men var genast röd igen.
"Det känns så overkligt. Har bara pratat med Leo som är ung men de andra är så gamla!"

"Jag sa inget om att det var något du skulle tycka om."
När Ruby klev upp för att gå till honom sträckte han sig efter hennes händer för att fläta sina fingrar i hennes.
Hans andra hand lade han om hennes midja och mötte sedan hennes blick. En låt startade i högtalarna och Rion ledde de i en tretakt, vals. Fokuserat och vant rörde han sig i takt till musiken och iakttog Ruby då hon dansade med honom. "Så, påminner jag om den man som Halo drömt om?", frågade han och snurrade Ruby runt för att fånga henne i sina armar igen. "Du är en bra dansare, Ruby."