PRS Lupple & Medi

Han log och tog henne i famnen och log.
"Jag ska visa dig en sak." Han bar henne mot ytterdörren.
"Visste du att vi har en pool?"

Allie skrattade till av att han bar upp henne, men lät honom.
Hon la armarna om hans hals och såg på honom.
"Visa på." Flinade hon men sken sedan upp.
"Jag har hört rykten om det." Viskade hon lekfullt.
"Visa mig." Bad hon och smekte honom över nacken.

Han gick mot polen och satte ner henne vid kanten och log.
"Så vad gillar du den? Dorian är livrädd för vatten." Han smekte hennes nacke mjukt.

Hon följde hjälpsamt ned mot poolkanten och lät sina fötter snudda vid vattenytan.
Hon skrattade lite och såg på honom.
" Jag älskar den." Viskade hon, rös av hans hand och flinade.
"Vilket är orimligt för vi kan ju inte dö- inte av vatten." Flinade hon.
"Kan vi bada?" Bad hon sedan och såg på honom med dem där bedjande ögonen igen, den där hundvalpsblicken. Litiah. Hon log vid minnet av ordet och greppade tag om hans hand för att sedan dra ned honom till vattnet samtidigt som hon hoppade i.

Han nickade.
"Ja det kan du men...." Mer hann han inte säga innan han ramlade i och när han kom upp till ytan såg han på Allie.
"Vi måste duscha." sa han och såg ner på sina våta kläder och suckade.
"Du är för underbar." Han log och såg på henne.

Willow hade vaknat till av skriket och satte sig upp i sängen och gäspade stort, Allt var så snurrigt.
"Dorian?"

Allie såg på honom och höjde på ögonbrynet.
"Åh nej nej, inte duscha. Slappna av. " Flinade hon och skvätte lite vatten på honom för att sedan dyka under och ta sig upp igen.
Med ett stort leende på läpparna.

Dorian som hade sprungit långt ifrån huset för att rensa tankarna var inne på sin andra varg.
Han var helt uppe i jaktmomentet, så när han såg än stor varg.
En varg som också var människa så tog han sats för att attackera.
Han blev dock hindrad av att de andra vargarna omkring den han siktat på bet tag i hans ben och fällde honom. Men han var redo att ta sig upp igen när vargen flög på honom med tassarna mot hans bröst.
Det var först då som han reagerade på att dessa var vänner.
Han såg vargen som höll ned honom förvandlas till Gustaf.
"Dorian." Sa han suckande. Dorian drog med händerna över såren vid benen. De blödde och skulle ta ett bra tag att läka.
"Vi ska dra oss till våra gränser igen, hon behöver inte vårt skydd.
Vi väljer att inte säga adjö ifall hon inte minns. Men vi är bara ett samtal bort. " Sa Gustaf, hjälpte Dorian upp- kramade om honom för att sedan bli varg igen.
"Tack för allt, och ni har vår vänskap." Sa han efter honom när han lunkade iväg med resten av vargarna bakom sig.

Dorian tog sig hemåt igen och väl innanför dörren så kollapsade han.
"Alexander. " Sa han sammanbitet och Alexander var snart där- såg på såren och fick lägga om dem.
"Detta kommer ta tid att läka. " Sa Alexander och Dorian kunde höra att Willow var vaken och hans springtur hade ju inte gjort något klarare- tvärtom.

"Slappna av Jag kan inte simma ed kläderna på fattar du väl?" Han suckade och lade armarna om henne. Han kysste henne och log mjukt.

Hon hade tagit sig upp och tog sig ner för trappan och kom in til vardagsrummet och såg på Dorian och gick mot honom.
"Dorian!" Hon såg skrämd ut och såg sedan arg ut.
"Gustaf!" Hon såg arg ut och tog tag i Dorians händer.
"Ska jag slå dem?"

" Då får du väl ta av dig dem då." Viskade hon lekfullt och retsamt och besvarade hans kyss mjukt.
Pressade sig lite mot honom och fnissade lågt.

Dorian tänkte slänga över filten men hon hann se.
Han suckade lågt.
"Älskling andas." Sa han och kramade hennes hand mjukt.
" De är inte på våra marker längre, de behövde dra hem." Sa han lugnande.
"Jag höll på att attackera Gustaf- inte med mening. " Sa han snabbt.
"Jag fick några bett på köpet." Sa han och drog ned tröjan.
"Rivsår också. " Sa han och Alexander skakade på huvudet.

Han började dra av sig kläderna och kastade dem till kanten och drog henne till sig.
"Bra." Han log, drog henne till sig.

Hon lade armarna i kors.
"Men ändå. Ingen biter dig utan att...."

Allie fnissade lyckligt och fick av sig sina kläder också för att sedan hoppa upp med benen omkring hans midja och armarna om hans hals.

Dorian såg på henne och drog ned henne i sitt knä och kysste henne mjukt.
"Ingen biter mig utan att vad då älskling? Betala? Jag kommer bli bra. Jag läker." Viskade han.