prs yehet & kkaebsong

"Tänkte att det var bättre att få det överstökat, än att stå och prata om det alldeles för länge." påpekar Joshua och låter Haru glida ner mot marken, vilket leder att han tassar över slätten. Där framme står det höga, välkomnande, men svinglande huset. Det är lite som ett andra hem. Moderns hus, Hogwarts, och Weasleys hus har alltid varit hans tre favoritställen.. sen gillar han ju Hogsmead så klar, och Julians och Liljas hus. "Vi är framme nu iallafall."

”Jo tack, jag inser att vi är framme”, muttrade Zihao och kom upp på vingliga ben. Helt plötsligt kändes allting bara väldigt, väldigt obekvämt. Att komma och bo hos främlingar var inte direkt någonting han uppskattade. Ännu mindre när dessa främlingar inte alls var främlingar, utan delvis bestod av människor som inte direkt uppskattade tjugoåringen. Men han kunde inte direkt beskylla dem för det, då han faktiskt betett sig som ett svin under majoriteten av livet. ”Jag är rädd..väldigt rädd faktiskt.”

Joshua, som låtit blicken vila på den lurviga huden, vänder sin uppmärksamhet till Zihao med höjda ögonbryn.
"Du har verkligen ingenting att vara rädd över. Fred och George ogillar dig inte direkt längre." försäkrar nittonåringen och flätar ihop sina fingrar med den äldres, och kramar om den så mycket större handen. "Det är bara några dagar. Och om du vill åka tillbaka Zihao, så är det bara att säga till. Vi kan åka imorgon kväll, efter bröllopet. Vi behöver inte stanna till i övermorgon."

Tjugoåringen gnagde sig själv löst i läppen och sneglade på sin fästman.
”Hur vet du det? De kanske absolut, totalt hatar mig”, muttrade han och gömde ansiktet i nittonåringens nacke. Urk, Zihao var så jävla feg att det knappt fanns. Och det fåniga var att han var feg varesig tänderna var långa och nästintill livsfarliga eller ej. ”Jag vill inte hindra sig från att vara med duna vänner, Joshua”, mumlade han därefter och skakade på huvudet. ”Det är det absolut sista jag vill faktiskt.”

"För att jag pratat med dem Zihao, du behöver inte oroa dig." Försäkrar Joshua och kramar om den äldres hans, innan han börjar föra sin fästman till det höga huset. ""Jag vill att du ska må bra, jag kan träffa dem någon annan dag... Men jag kan transferera hem dig, och sedan åka tillbaka, det funkar det också."

”Nej, jag måste väl ändå ta mig fan lära mig att umgås med folk, det är faktiskt en bra erfarenhet”, sade Zihao bestämt och började nervöst strypa tummen fram och tillbaka över nittonåringens handrygg. ”Och jag har ju Haru och dig, så det ska väl gå an”, fortsatte han tyst och betraktade huset med en sned blick. Jösses, vilket stort och skrangligt hus i jämförelse med familjen Lewis fastighet. Det hör huset såg ju nästintill fallfärdigt ut. Tänk om det rasade ihop helt plötsligt?

Joshua ser upp mot den äldre, och lutar huvudet mot tjugoåringens arm medan de rör sig mot huset.
"Du, lova mig bara att berätta om du mår dåligt, okej? Försök inte att gömma det bara för att låta mig umgås med dem." Viskar han och lämnar en liten puss på den ljusa kinden. Som den uppmärksamma fästman han är, lägger han märke till Zihaos granskande ansiktsuttryck. "De håller en besvärjelse över det, för att kunna få alla att få plats. Det är större inomhus, också en besvärjelse. "

Om någonting inte kändes bra, så skulle Joshua defintivt få höra om det. Ingen kunde rymma Zihaos gnälliga stämma om han nu verkligen ville bli hörd.
”Förhoppningsvis kommer det att gå bra”, försäkrade han och pillade lite med nittonåringen fingrar. De var så små och gulliga i jämförelse med hans egna - ett faktum han absolut aldrig skulle släppa. ”Hm, tyvärr ändå att det ser fallfärdigt ut”, fortsatte han sedan och lät huvudet falla lätt på sned. ”Men man ska aldrig döma hunden efter håret, eller hur?” Konstaterade tjugoåringen och sänkte blicken ner mot skorna. Usch, insidorna riktigt klagade av missnöje.

"Det är super mysigt inuti, det ska du veta." Säger Joshua exalterat och skuttar vid sin fästmans sida. "Berättade jag för dig att jag försökt träna på en animgus? En lång bit kvar, men det är en början!" Jo, han är väldigt taggad på att få komma i en annat form, och gosa ihop sig hos Zihaos tjocka päls.

”Har du?” Undrade Zihao och höjde på ett ögonbryn. ”Har du någon aning om vilken form du kommer få eller?” Fortsatte han med glittrande ögon och betraktade Joshua. Själv hade han troligen aldrig lyckats bli en animagus, om han nu fått chansen. För att vara helt ärlig skulle han bara vara glad att han var så skum som han var, annars hade han aldrig fått chansen att uppleva det han upplevt. Det var ju visserligen både bra och dåligt men men. Tjugoåringen rynkade lite på näsan och stannade till framför dörren. ”Du får knacka.”