De utvalda

Ethan följde villigt med ner på sängen och kysste hennes hals igen, han hade saknat henne, och det här. Han visste att det var fel mot Vina, men hon hade tagit honom bort från Eletha...Det var fel också!
"Jag älskar dig" mumlade han och kysste hnene igen.

De fortsatte Eletha desperat och med frustation, som något sätt att bearbeta att få det hon ville, att ta något från Vina. Hon ville ha honom och det nu. Kanske orätt av henne men just nu tänkte hon inte på Ethan, men han var tvungen att förlåta henne nu när känslorna strömmade genom henne okontrollerat och vilt.

Ethan märkte knappt hur Eletha var, han var bara för lycklig och började knäppa upp sin skjorta. Han fortsatte kyssa henne och fick tillslut av sig skjortan och letade sig till knapparna i hennes kläder.

Snart låg de i varandras famnar och inte en tråd på kroppen. Eletha var alldeles slut, men lugnad. Hon hade farit hårt fram och hoppades att det var okej med Ethan. Hon hade inte gjort honom illa, nej aldrig det men varit bestämd att få det on ville ha.

Ethan log fånigt lyckligt och kysste Eletha mjukt på pannan. Han hade märkt att hon var lite hård tillslut, men han hade inte sagt något, han hade låtit henne få det hon ville ha, för han ville samam sak.
"Jag måste gå snart" mumlade han. Vina skulle bli misstänksam om han inte sa godnatt åtminstone...

Eletha kysste honom mjukt och faktiskt så syndes ett svagt leende på hennes läppar, hon som inte lett på år.
"Tack.......och förlåt." ursäktade hon sig för det hon gjort. Men hela hon verkade vara förändrad nu.
Hon la armarna om honom och kröp tätt intill honom, "Jag förstår, älskar dig." sa hon kysste honom åter.

Ethan log ännu större då han såg hennes leende. "Be inte om förlåtelse, det var underbart" mumlade han och besvarade kyssen. "Och jag älskar dig...". Han önskade det fanns något sätt så de kunde vara tillsammans, men det gick inte med Vina i bilden...
Och hon var ung och frisk, hon skulle säkert inte dö på många år till. Ethan fick plötsligt en ide, men han kunde inte göra det, han ville inte mörda någon.
"Adjö" mumlade han sorgset och tog sig ur sängen och klädde på sig.

Eletha var i samma tankebanor, eller inte nu men då hon hade sina mörka dagar.
"Jag älskar dig med." sa hon och suckade, hon klädde på sig samt la på sig den mask av känslokall likgiltighet. Flätorna som hade upplösts flätade hon nu hårt. Nu var hon åter hans vakt och han hennes herre.

Ethan rättade till sin frisyr då den rufsats till rejält och tog ett djupt andetag. "Sådär ja" mumlade han och studerade sig i en spegel. Han kysste Elethas panna innan han gick ut till kontoret och sedan ut i korridoren och till hans och Vinas sovrum.

"God natt." sa hon innan hon gick åt sitt håll, till sitt rum, sitt ensamma rum som verkade så tomt utan Ethan. Hon stängde och låste dörren, nu var hon åter ensam.