prs yehet & kkaebsong

Det tar en liten stund för Samuel att svara, utan ser bara på den längre i tystnad. Kanske den längre genuint bryr sig om hans lillebror trots allt.
"Spelar det någon roll?" Frågar han, kanske han fått sin bror ledsen i onödan. "Har alltid avskytt dig helt ärligt, och du har väl ändå som avsikt att såra honom?"

”Du, tro det eller ej, men jag har aldrig tyckt om dig speciellt mycket heller”, sade Zihao bittert och sänkte handen. ”Och varför tror alla det?! Att jag bara är med honom för att utföra någon ond mästerplan alltså?” Han skakade på huvudet och tittade bort. ”Det var du eller hur?” Frågade han dröjande. Någonting sade honom att det var Samuel som låg bakom allting. Den jämnårige verkade åtminstone inte vilja att han och Joshua skulle fortsätta på samma sätt åtminstone.

Samuel kollar tomt på den andre sjuttonåringen och suckar djupt.
"Det känns som något du skulle kunna göra, tyvärr." Berättar han och glor in i den äldres ögon. "Ja," svarar Samuel lätt och tycker på axlarna. "På så sätt fördröjer man det inte."

Zihao vände blicken mot Samuel och log, vilket fick honom att se lätt galen ut.
”Jag ska döda dig”, sade han enkelt och spärrade på något sätt upp de mörka ögonen ännu mer. ”Du kommer inte veta när eller hur, men du kan vara säker på att det kommer ske på ett eller annat sätt”, fortsatte han och gav klasskamraten en klapp på axeln. ”Jaha, då var jag färdig här. Om du ursäktar mig tänker jag gå och leta reda på Joshua.”

Samuel höjer lätt på ögonbrynen och ler enkelt.
"Förlåt, men hur tänker du där? Tror du Joshi skulle gilla dig mer om du tar död på hans storebror?" Frågar han med ett nöjt leende över läpparna. Det tar dock mycket på honom, då han vill att Joshua ska vara glad, Det är bara det att efter allt Zihao gjort mot hans bror, går det inte att förlåta.

”Jag tänker inte speciellt mycket”, sade Zihao ärligt. ”Och om det ser ut som en olyckshändelse kanske han förlåter mig”, fortsatte han fundersamt i samband med att han vände sig om för att gå. Men han hann inte ta många steg förens han stannade och vände sig om igen.
”Vart ligger sovsalarna?”

"Tror du verkligen att jag skulle berätta det?" Frågar Samuel roat och går till sin plats i soffan. "Lista ut det själv." Med blicken på slytherineleven funderar han över hur Joshua kommer reagera, om han kommer tro på Zihao eller inte.

Nej, det trodde han inte, men önska kan man alltid. Zihao suckade irriterat och drog filten tätare omkring sig. Trapporna såg ju lovande ut, vart annars kunde sovsalarna hålla hus? Han slängde en blick över axeln mot Samuel innan han släntrade upp för trapporna. Däremot kom han inte speciellt långt, då stegen smälte samman och bildade en rutschkana ner mot sällskapsrummet igen. Okej, fel trappa, konstaterade han och gick muttrandes bort till den andra trappan. Den här gången kom han i alla fall någon vart, nu återstod bara frågan vart Joshuas sovsal kunde tänkas hålla hus.

Joshua sätter på den lilla radion, lyssnar på den låga, lugna musiken som spelas. Kanske han varit löjlig som ens försökt ha ett förhållande med Zihao. Ögonen är slutna, som att han svävar och ignorerar all sorg. Mimmi ligger spinnandes över armen, försöket att trösta sextonåringen. Efter nio år tillsammans har katten själv fått en kontakt med kopplingen. Vilket Joshua är väldigt tacksam för, på så sätt känner han sig inte lika ensam.

När Zihao öppnat åtminstone hälften av alla dörrar, fann han äntligen rätt sovsal. Han stack diskret in huvudet i rummet och letade efter Joshua som han snabbt fann. Tyst slank han in genom dörröppningen och stängde försiktigt efter sig. Vad skulle han ens säga? Tjena, jag vet att du såg mig kyssa någon annan men det var din brorsa. Det lät ju helt absurt.
”Hej”, började han långsamt och gick lite längre in k rummet.