Olymoens Hjältar {Privat Allyson & boknörd_}

"Säkert", fnös jag. "Din mamma dog väl för länge sen?" frågade jag försiktigt.

"Nej! Hon dog aldrig! Vart fick du tag det ifrån?" frågade jag.

Jag ryckte på axlarna.
"Föddes inte du på 1600-talet?" frågade jag.

"Jo! Men tror du att jag skulle låta min mor dö?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.

Jag skakade på huvudet.
"Neee", sa jag.

"Bra!" sade jag och skuggreste mig till min mamma.
"Hej, Alyssa!" skrek mamma och kramade om mig.

"ALLY VAR ÄR DU?" ropade jag.

Jag kramade tillbaka min mamma.
"Mamma hejdå!" viska jag.
"Hejdå!" sade mamma tillbaka.
"Jag menar hejdå för alltid." mumlade jag.

Jag väntade på att Ally skulle komma tillbaka, undrade vad hon gjorde.

"Förbannelsen?" frågade min mamma och det såg ut som om hon försökte hålla tillbaka tårarna.
Jag nickade.
"Hejdå Ally, jag kommer aldrig glömma dig min dotter!" viskade min mamma och kramade mig hårt.