PRS(Isse Weasley)

Hon vaknade som planerat mitt i natten. Hon tog sin väska och smög ner till hästarna. Hon andades tungt och hon kände sig inte helt vaken, men hon var tvungen att gå.
Hon fann berna och utan att sätta på henne utrustning klättrade hon upp och gjorde sig reda att rida iväg.

Thomas hade vaknat en stund innan och satt vid sitt fönster och såg ut. Då fick han syn på henne. Som en skugga tog hon sin häst, för att lämna honom. "Nej...Skuggan" mumlade Thomas med tårar i ögonen.

Shadow såg oavsiktligt upp och fick syn på Thomas genom fönstret.
Hennes ögon fylldes med tårar och i några sekunder tvekade hon. Tyvärr hörde hon då kungens ord eka i huvudet och hon vände på sig och red iväg.
För första gången kände hon sorg då hon red iväg i gryningen.

Thomas såg efter henne, hur hon red iväg. Tårarna nerför kinderna och han sjönk ner på golvet. "Varför kunde du inte ens säga hejdå?" mumlade han.

När hon solen åter igen gömt sig och stjörnorna lyste klart, stannade hon och lät tårarna flöda fritt. Hon begravde sitt ansikte i manen på sin häst och kramade djurets nacke.
Hon visste inte vart hon skulle ta vägen nu, det var inte en enda människa på denna jord som inte var ute efter att henne nu!
Efter att ha gråtit ett tag rätade hon på sig och klev av Berna. Hon gick till fot någon stund innan hon hittade en fin tät gran. Under den la hon en filt och köp ner under täcket av barr.

Thomas satt helt förstörd på golvet tills solen gick upp och det var morgon. Då reste han sig stelt, torkade tårarna och klädde sig. Han tänkte inte gråta med, han tänkte inte göra något.

Shadow var inte den att planera, men nu hade hon planer på att ligga här tills hungern tog över och hon skulle behöva hitta något att äta.

Thomas tog sig ut ur sitt rum och gick och åt frukost, utan att ens hälsa på sina föräldrar. Så fortsatte han hela dagen, han sa inget och bara gick runt och stirrade.

Tillsliut tog hungern över och hon satta sig upp. Hon öppnade sin väska och tog fram en brödbit och åt den. Hon packade ihop sina grejer.
Kanske skulle hon kunna stanna hos Xavier ett tag? Nej...
Hon valde tillslut att rida mot grottan hon hållit Thomas fången först. Hon klev upp på hästen och red iväg.

Thomas gick tillslut in i sitt rum och suckade då lågt. Han plockade upp glasen han krossat föregående kväll och slängde det innan han mumlade. "Hur kunde du lämna mig?".