PRS mellan sanna1324567 och Luna_rav

Snart så sken solen, och en skugga syntes en bit bort.
"Gandalf", mumlade Alassea för sig själv. Hon log när hon såg hela Rohirrim komma ner för slänten. Uruk-haierna blev bländade, antagligen av en blandning mellan Gandalf och solen.

Alassea stack sitt svärd i en uruk-hai som hade uppmärksamheten mot Gandalf och Rohirrim.

Alassea steg av sin häst och betraktade alla döda kroppar, människor, uruk-haier och alver.
"Till sist, 42 döda", sa Legolas nöjt till Gimli.
"Ja, det är väl bra för en spetsörad alvprins, men själv så dödade jag 43", svarade Gimli.
"För nybörjare som er så är det ganska bra", sa Alassea nonchalant.
"Vadå, hur många dödade du?" krävde Gimli att få veta.
"Ja, till sist så kom jag fram till 45", sa Alassea och log,

Alasseas ansikte blev återigen allvarligt när hon tittade på de döda kropparna. Många av alverna var sådana som hon växt upp med, och några av soldaterna hade hon pratat med flertalet gånger.
"Men det här var bara en bråkdel av orcherna som finns i Mordor, eller hur?" frågade Alassea, vänd mot Gandalf. Hon hoppades att han skulle säga nej, men visste att de inte var så. Det fanns alldeles säkert många gånger fler orcher i Mordor än vad det funnits i Isengård.

Alassea sparkade till en uruk-hais hjälm med foten och tittade ner med avsky på dennes döda kropp. Hon betraktade de överlevande, som var oroväckande få.