The marauder's map [SV]

USCH USCH USCH SÅ BRA DU ÄR!
Och fy Kendra! Det är väl inge fel på Remmy? :c

Aja hinner inte skriva en längre kommentar för jag ska bort, men sammatfattar den i ett ord: Perfekt.

Haha, det var faktiskt bara något jag just kom upp med
Nae ingen copyright här inte

Ja vad bra! Längtar till nästa kapitel!♥

Hej gott folk!
Jag vet att jag sa att det förmodligen skulle ta ett tag till nästa kapitel, men jag körde på idén att ta bort hela kapitlet och starta om.
Det blev dock inte som jag tänkt mig...
Fashion7, Hermione1 och KatherineXY, läser ni fortfarande? Ni har inte kommenterat på ett tag?


Kapitel 38 ~ Tillbaka till normalt?
Jullovet går lite övernaturligt fort. Innan jag vet ordet av blir jag tvingad att åka tillbaka till Hogwarts.
"Kendra, du måste åka. Det är bara en sista termin kvar nu", säger mamma medan jag protesterar högljutt. Tillslut ger hon mig tillåtelse att transferera mig till Hogwartsexpressen. Jag ger mamma och pappa ett kvickt hejdå och sticker sedan, innan James hinner reagera.

Jag dyker upp på en sidogränd hundra meter bort från stationen och går med rask takt (som inte är så jättefort med min väska) dit. Väl framme vid stationen letar jag reda på Lily och Te. De står och pratar med varandra nära en av ingångarna.
"Hej", säger jag när jag kommer fram.
"Tjenare", hälsar Te.
"Hej", säger Lily. "Vart är James?"
"Jag vet inte", säger med en axelryckning.
"Någon är lite kär", retas Te.
"Sluta." Lily puttar till Te och jag ler brett.
"Ni beter er som dagisbarn."
"Vart är Peter då?", frågar Te.
"Jag kommer inte leta efter honom om det är vad du tror", säger jag. Jag tar de första steget upp på tåget. "Kommer ni?" Lily följer efter utan protester. Hon verkar också tycka att det är lite läskigt med en vän som kan vara i samma Rom en varulv utan att dö, men Te stiger upp på tåget och kollar sen bakom sig.
"Han kan säkert förklara", säger han ursäktande.
"Te", jag lägger min hand på hans arm, "nej." Han slänger en sista tvekande blick över stationen och följer sen med mig och Lily till en tom kupé.
"Det känns lite elakt bara", säg Te när vi sätter oss.
"Han har säkert kul med de andra monsterna på skolan", säger jag.
Parter kommer inte till oss. Han går förbi en gång, kollar in och ser oss, men går vidare. Jag funderar inte ens på om jag sårat honom, men det gör jag förmodligen. Jag fortsätter att förolämpa honom ett tag medan samtalsämnet fortfarande finns kvar.

Samtalsämnet Peter kommer inte upp igen förrän på eftermiddagen.
"Jag undrar vart Peter är?", undrar Te.
"Jag har sagt det, med de andra missbildade hundarna", säger jag.
"Det var droppen", utbrister Te och ställer sig upp. "Det här är inte likt dig! Jag vet inte om du försöker trycka undan skräck på det här sättet eller inte, men det är inte okej. Jag tänker hitta Peter." Han stormar ut ur kupén.
"Oj", mumlar Lily. "Jag visste inte att han kunde skrika." Jag sitter och förstummat kollar mot dörren. Som om jag tror att han ska komma tillbaka, men egentligen funderar jag på vad han sa. Ja, jag låtsas vara mycket modigare än vad jag känner mig. Kanske är det så? Att jag låter skräcken komma ut i förolämpningar?
"Inte jag heller", säger jag efter cirka fem minuter av tystnad. "Ibland suger det att ha vänner." Lily instämmer med en nick.
"Det är lättare att bli sur på vänner för att man blir mer missnöjd på dem när de gör något fel", säger hon.
"Ravenclaware", mumlar jag.
"Jag tar det som en komplimang", svarar hon.

På middagen ser jag någonting som jag blir helt stum av förvåning över. Peter och Te sitter med varandra, en bit bort från mig och Lily -kanske inte jättekonstigt- men med James, Remus och Sirius.
"Lily", mumlar jag och pekar.
"Vid Merlins skägg", säger hon och stirrar.
"Vi måste göra något", säger jag oroligt.
"Vadå då?", undrar Lily fortfarande förundrad över folksamlingen.
"För jag vill inte att Te ska dö." Jag kollar bort mot dem igen. Te sitter bredvid Peter, och härifrån ser det ut som om han har ett vakande öga på Remus under hela måltiden.

"Jag såg inte det komma", säger Lily förundrat när vi går upp till sovsalen igen.
"Inte jag heller, och jag är inte glad över det", säger jag.
"Du bryr du dig visst lite om Te efter allt", retas hon. Jag stannar och vänder mig mot henne.
"Jag vill inte att han ska bli mördad av en varulv", säger jag. "Det är allt."
"Mm, visst."
"Lily, jag känner inget för honom."
"Jag säger bara att du beter dig som det." Hon rycker på axlarna och börjar gå igen. Jag står stilla i en sekund och funderar och springer sen ikapp. Visst, även om det verkar så, jag känner inte så för honom. Jag skulle ju inte vela att Lily var med Remus heller?
"Men vad ska vi göra då?" Lily ler triumferande.
"Jag tror faktiskt inte att Remus kommer skada Te."
"Han har gjort det förut."
"Jag tror inte att Remus kommer skada honom om han är med Peter, James och Sirius. Kan du ge det en chans?" Jag biter mig i läppen. Mitt hjärta sjunker en bit. "För James skull? För Sirius? Peter? Remus? Mig?" Jag spärrar upp ögonen och kollar på henne.
"Dig?"
"Jag tyckte det var fint att se James med Sirius igen. Han var glad för första gången på länge. Sabba det inte", ber hon.
"Okej, men ett snedsteg från nån av dem och jag ingriper."
"Tack!" Hon lutar sig fram och kramar om mig.
"Vad har jag lovat nu?", gnäller jag.

Nästa morgon vaknar jag tidigt. Jag sätter på mig min klädnad och väcker Lily.
"Va? Har jag försovit mig?", frågar hon oroligt.
"Nej. Vill du gå ut utomhus lite?", frågar jag. Hon kollar sömnigt på mig.
"Okej." Lily sätter på sig sin klädnad och följer med mig ner. I uppehållsrummet står en fåtölj vänd mot uppgången till tjejernas sovsalar. I den fåtöljen sitter Remus. Varje muskel i min kropp spänns. I det svaga ljuset tror jag att han kollar på mig, men inser snart att han blundar. Hans andetag är långsamma och jämna, han sover.
"Tror du han suttit här hela natten?", viskar jag till Lily. Hennes ansikte ser också ganska skräckslaget ut. Hon nickar.
"Kan vi gå nu?", frågar hon spänt. Det är min tur att nicka. Även om Remus sover går vi en omväg runt honom.

Vi kommer ut ur uppehållsrummet och vågar höja rösterna lite.
"Du är rädd för honom", konstaterar jag.
"Jag vet att han inte är farlig som människa," - jag fnyser-, "men det är lite obehagligt."
"Du vet när Te blev skadad?" Lily nickar. "Du var han inte varulv."
"Du var tvungen att säga det?" Jag ler lite.
"Absolut."
"Lite läskigt är det", konstaterar hon.

NYTT KAPITEL!!! ♥ ♥ ♥
*älskar dig för att du gav oss ett nytt kapitel*

HÅLLER MED PERSONEN OVANFÖR NYTT KAPITEL JAAAA *slängeruppkakoriluften* *äterkakor* *läseromkapitlet* *springerruntiItalienlägenheten* *ätermerkakor* *läserkapitletigen* *fangirlar* I LOVE IT ♥

Jag läser så klart är lite dålig på att kommentera :,p du skriver iallafall underbart

Hah, okej.
Hatar att förlora läsare..

Bäst ever!!!! Ny läsare men har streckläst alla kapitel
Du är seriöst bäst på att skriva!!!!!!