Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai ser oförstående på flickan medan hon går och sätter sig i fåtöljen framför brasan.
- Jag förstår det Scarlett, det gör jag verkligen. Om du vill mig något är jag i mitt arbetsrum i några timmar till, tills solen gått ner. Säger han med sin mörka röst och vänder sig sedan om för att gå ut ur rummet.

Hon ser pp på honom och nickar.
- Jag förstår. Jag kommer ner till middagen senare. Sedan såg hon i elden återigen och suckade tungt

Hans tänger dörren bakom sig och kliar Lucifer bakom örat.
- Scarlett vill vara ifred, om hon går ut ur sitt rum eller omd et händer henne något så kommer du och hämtar mig, hör du? Säger han med mjuk röst till demonhunden som nickar och sedan lägger sig framför dörren.

Nicolai börjar vandra ner för trappan och stannar sedan framför dörren till sitt arbetsrum. Han öppnar den och går in, sedan stänger han dörren bakom sig. Hans ätter sig i sin fåtölj och stirrar in i flammorna en kort stund innan han reser sig från fåtöljen och går bort till sitt massiva skrivbord av ek.

Han låser upp den översta lådan och öppnar den. Han lyfter ut alla pappren som ligger där i och trycker sedan på en liten knapp. bottnen på lådan åker upp och avslöjar ett hemligt fack.

Där ligger ett halsband, en berlock. Han plockar upp det i kedjan och ser på det, sedan lägger han tillbaka alla papper i lådan, stänger och låser den. Han dammar av halsbandet, det har legat i det hemliga facket i över 400 år. men han minns dagen då han la det där som om det vore igår.

Hon ser på dörren och suckar Devin gnyr oroligt och skrapar med tassen på dörren och hon går upp och lyfter upp honom.
- Nej d pojken du kan inte gå ut. Du kan gå t på balkongen. Det är kallt och du kommer inte gilla det jag lovar dig det.

Han smeker med sitt finger över den blanka berlocken av vitt guld. Han klickar på den gömda låsmekanismen och berlocken öppnar sig. Inuti finns ett litet porträtt av Monique och texten "Semper, et in saecula".
- Semper, et in saecula... För evigt och alltid... mumlar han och trycker berlocken mot sitt bröst.

Han ser på lågorna i eldstaden och lägger sedan ner halsbandet i innerfickan på hans skjortväst. Sedan ser han mot fönstret, det börjar bli mörkt, solen går snart ner.

Hon sätter ner valpen som springer ut i snön på balkongen och gör sina behov och kommer snart in och lägger sig vid elden och hon ler. Hon låser dörren och sätter sig vid elden.
- Du var så duktig. Min finaste valp

Eftter ett par minuter är det mörkt utanför hans fönster och han kan höra Brutus gå runt i slottet och dra bort gardinerna från fönstrena. Han drar bort gardinen från fönstret i arbetsrummet och ser ut på kvällen. den vita snön gnistrar av månskenet och bortom stenmuren som omringar hans egendom kan man se den svarta skogen.

Han lämnar arbetsrummet bakom sig,
- Lucifer! Ropar han och kan höra Lucifer komma lufsande ner för trappan. Nicolai går ner till stallet med Lucifer bakom sig.

Scarlett hade somnat i sitt rum sittandes i fåtöljen framför den sakta döende brasan. Men när hon vaknade till så satte hon sig upp och smög ut från rummet och ner.
- Abigale?

Nicolai öppnar den sista dörren som leder in till stallet, där står Seetani och Marcel i sina boxar. Han tar en av borstarna och går in till Marcel, den enorma svarta hästen med gula ögon. Hästen frustar lite men välkomnar snällt sin herre och står alldeles still medan han ryktas av Nicolai.
- Så ja Marcel, ska vi ta en rid tur? Frågar Nicolai medan han ser hästen i ögonen, hästen frustar lite och stampar med sin högra framhov en gång.

- Abigale! Ropar han, det tar bara någon minut innan Abigale står inne i stallet.
- Ni kallade herre? Säger hon,
- Ja, gör i ordning Seetani och hämta sedan lite morötter.
- Självklart herre. Säger Abigale och sätter igång med att rykta Seetani, sedan sadlar och tränsar hon hästen och binder upp den i stallgången.

Nicolai hämtar den enorma sadeln av svart läder till Marcel och det stora tränset. Han sadlar och tränsar hästen, precis då kommer Abigale tillbaka med morötterna.
- Varsågod herre, säger hon och ställer en korg med morötter på bänken bredvid Marcels box.
- Tack Abigale, kan du säga till Scarlett att hon sak komma ner hit, se till att hon har varma kläder på sig.
- Genast herr Blackwood. Svarar Abigale och lämnar stallet.

(Abigale)
Precis när hon kommer upp till hallen hör hon Scarlett,
- Abigale? Abigale stannar och ser på flickan.
- Fröken Scarlett, så bra, herr Blackwood vill att ni tar på er varma kläder och går ner till stallet. Jag ska hämta lite andra kläder åt er medan ni går upp på ert rum. Säger Abigale och börjar gå iväg mot östra flygeln föra tt hämta kläder. Men när hon gått tre steg upp för trappan kommer hon på att Scarlett förmodligen ville något eftersom hon kommit ner från sitt rum.

- Fröken Scarlett, var det något speciellt ni ville förresten? Säger hon och ler mot flickan.

Hon står vid dörren och ser ut i korridoren men ser inte Abigale komma, men ropar inte igen av artighetens skull Istället går hon tillbaka till eldstaden och slår sig ner att vänta in henne När Abigale kom log hon.
- Åh vill han rida? Hon ler stort och skakade på huvudet.
- Jo det var så att jag var hungrig men det kan vänta. Jag hoppas du inte tar illa upp att jag rider lite. Hon ler stort och verkar mycket lyckligare nu än förut på dagen och hon nickar.
- Jag väntar här och gör det, jag kanske fryser ihjäl när jag är te
Hon kunde inte låta bli att skratta och gick fram till henne.
- Mår han bättre? Herr Blackwood menar jag.