LotR (Privat)

De fortsatte i tystnad och snart var de mitt ute på slätten, "Var tror du vi ska?" frågar Keya honom, mest för att bryta tystnaden och att någonstans måste de ta vägen.

Banner såg sig stelt omkring. Han rynkade tröttsamt på pannan.
"Jag har ingen aning.", mumlade han.

"Hur är det?" frågade Keya och undrade hur ringen påverkade honom. "Vi borde nog slå läger, om vi rider till bergen först." sa hon och nickade mot horisonten där bergen tonade upp sig.

"Det låter som en bra idé"
Och han fick fart på hästen igen. Trots det pigga humöret från morgonen kände han sig lite slöare nu. Han borde ha ätit upp resten av frukosten.

De red under tystnad, Keya med ett vakande öga på honom. Snart var de framme vid kanten av berget, här kunde de finna lägerplats, det hade börjat mörkna.

Han satt av och sträckte på sig. Trots sitt koncentrerande på vägen framför sig hade han märkt av Keyas sneglande blickar.
"Vad?", frågade han undrande, på gränsen till roat.

Keya log lätt då hon upptäckte att han såg hennes blickar, "Jag är bara orolig för dig, ja du vet....." säger hon menande om ringen.
Hon nickar åt en plats, "Blir här bra?" frågar hon.

"Det behöver du inte vara. Jag mår prima.", sade han och ryckte på axlarna som för att klargöra det hela. Sedan vände han blicken mot hållet hon nickade åt och nickade, han också.
"Det blir bra, jättebra."

Keya hoppade av hästen och sadlade av den. Sedan började hon samla ved till en brasa, men var fortfarande orolig för honom.

Banner sadlade av sin egna häst och bar iväg packningen till kvällens lägerplats. Hans mungipor drogs nästan upp i ett leende då han tänkte på Keyas oro. Det var nästan smickrande.