(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Jag är år sa Adam och satte sig framför henne han ville försöka få henne att förstå att det inte var hennes fel

"Jag är också sexton" mumlade Alice. Men för tillfället kände hon sig nästan som ett litet förvirrat barn. Hon tittade upp på Adam då han satte sig framför henne. "Hur kan du bara tänka på andra? Äter inte allt det här upp dig inifrån? Det äter upp mig utan att jag ens tänker på andra mycket...".

Adam såg på Alice
" Det som känns är att inte jag kan ge alla den hjälp de behöver sa Adam

Arvid viste att ingen kunde döda hans mamma inte ens eld om någon i famljen var vid liv så kunde hon få den att ge sitt blod till henne så hon kom tillbaka. Han reste sig och gick till ett hus hans mamma kallade på honom inneifrån

"Men du behöver inte hjälpa alla, fokusera i alla fall mer på de andra än mig"" mumlade Alice. Hon behövde hjälp, men de andra behövde också det.

Arvid gick in i huset där hans mamma väntade
" Det dom brände var bara en liten kopia sa hon och verkade mer elak nu.

Julian och Laura kom in nu i skjulet. Laura verkade irriterad, som vanligt.
"Varför sitter du där och ser ut som en amöba?" frågade hon hånfullt Alice. Alice ryckte till och såg ner i marken.
"Vad gör du för nytta ens här? Vi andra mår väl nästan bara sämre när du gråter hela tiden". Laura var på ådligt humör.

Adam Kramade om Alice


Arvid såg ner i marken medans hans mamma börjar med magi få till huset igen
" Tänk ingen kommer ens sakna dig därborta nu när du här här sa hon

Alice stirrade bara ner i marken. Laura hade rätt, hon gjorde ingen nytta utan tyngde alla med problem. "Jag går och tvättar mig också" mumlade hon och tog sig ur Adams famn. Hon gick ut, men inte mot ån, utan bara gick någonstans.

" Jag återfångar mina förrymna fångar medans du gör ingenting sa Hannah och sprang iväg. Arvid viste vad han fick göra gå till sitt rum i källaren

Alice bara gick på, hon brydde sig inte om att grenar rev sig i ansiktet. Hon gjorde ju ingen nytta....Tillslut orkade hon inte göra något mer, hon sjönk ner mot ett träd, ganska långt ifrån skjulet.