Förbjuden kärlek

"Går bra?" sa Egeria förskräckt och kom på fötter? "Du håller på att ramla ihop och du kan inte sova för då kan du kanske inte vakna, kallar du det bra?" nästan fräser hon till Isis, men det var för att hon var så orolig för sin vän. Hon mådde ju inte bra det såg ju vem som helst.

Isis tittade lugnt på Egeria.
"Det är ingen mening att stressa upp sig. Det som händer det händer" sa hon och ryckte på axlarna. Fai kom fram till henne och stödde henne.
"Vart vill du gå?" frågade Fai och hon funderade.
"Spelar ingen roll, bara jag rör på mig"

"Du går inte ut och sätt på dig något varmt." säger Egeria bestämt och tvingar på henne mjuka fårskinnstofflor och en varm morgonrock för att hålla henne varm och hon tålde inge protester från Isis sida. Sedan öppnade hon sovrumsdörren och de gick ut i korridoren.

Isis höjde ett ögonbryn.
"Jo Egeria jag hade verkligen tänkt springa ut i snön och leka" sa hon uttråkat. Hon visste att hennes vän brydde sig men Isis kunde tänka själv. Hon gick ut genom dörren och människor tittade undrande på henne och Fai.
"Här i landet betalar invånarna skatt när de jobbar" började Fai och Isis tittade undrande på honom men förstod sedan att han låtsades förklara hur landet fungerade för henne så människor inte skulle misstänka något.
"Har de inga gårdar de betalar skatt på?" frågade hon och hostade till.
"Inte så som ni har i ert land." sa han

"Men om man jobbar på en gård då? Får man betalt i pengar?" frågar Egeria som egentligen är mycket intresserad av hur ett land styrs även om hon inte borde det. "Betalar var enskild person? Blir det inte orättvist? vissa tjänar mer än andra." säger Egeria sakligt och går nu vid dem.

"Det är upp till varje adelsman. Han betalar in en summa för att hyra den och om han vill betala sin anställda väljer han själv" sa Fai och tittade på Egeria och skakade på huvudet. "Bönderna och köpmännen betalar skatt, men hur mycket de betalar baseras på deras inkomst" sa Fai och Isis nickade.

"Jaså, alltså får de anställda alltså inget." sa Egeria an aningen mistroget och snörper på munnen, när hon jobbade i köket fick hon betalt i mat, det som blev över i rester och det var inte mycket. Nu för Isis fick hon i kläder och saker, hon skulle säkert få pengar bara hon bad om, men Egeria gillade inte att be. Men hon klagade inte, hon hade det bättre än de flesta.

Fai tittade på henne med en bister blick.
"De som jobbar i slottet får betalt. De som jobbar ute i landet får det antagligen inte. Men varje adelsman har rätt att sköta sitt domän och så länge de följer lagarna och betalar som de skall lägger inte kronan sig i" sa Fai och tittade på Isis när hon hostade till.
"Ingen fara" sa hon och log svagt.

"Får man betalt?" sa Egeria chockat, det kunde inte vara sant, hur mycket kostade det inte då att driva slottet? Vad var detta för ställe egentligen. Hon tänker precis kommentera det då hon ser Lancelot och Simon komma dem till mötes och Egerias uppsyn förändras, hennes ansiktsuttryck är inte nådigt.

Fai skrattade.
"Ja det får man. Vad har ni för seder i erat land egentligen?" frågade han och Isis ryckte bara på axlarna. Hon tittade på sin bror och Lancelot. Simon såg nöjd och glad ut, det kunde bara betyda att han fått som han ville. Isis undrade vad han gjort med Lancelot men hon tänkte inte fråga. Hon vände sig emot sin vän och kramade hennes hand.